Skakande vittnesmål om stenkastning, misshandel och arresteringar av Damerna i Vitt och deras barn i Holguín. Av Eleiny Villamonte Cardoxo i Pedazos de la Isla.
Skakande vittnesmĂ„l om stenkastning, misshandel och arresteringar av Damerna i Vitt och deras barn i HolguĂn.
Pedazos de la Isla
21 augusti 2012
ĂversĂ€ttning: Eva Belfrage
Eleiny Villamonte Cardozo, 21- Ärig Dam i Vitt var en av de kvinnor som befanns sig i Glisedis Pina Gonzales hem i Holguin, i lördags den 18e augusti och en av dem som blev misshandlad och arresterad nÀr den politiska polisen angrep huset, dÀr kvinnorna deltog i ett mÄnatligt möte. Hon frigavs pÄ mÄndagskvÀllen, den 20e augusti. Villamonte Cardoso gav sitt vittnesmÄl om vad hon fick uppleva till denna blog:
âI lördags den 18e, hade vi, Damerna I Vitt, det mĂ„natliga möte som vi har varje 18e i mĂ„naden. Vi hade redan avslutat mötet. Ja vi var redo att lĂ€mna för att gĂ„ hem, nĂ€r vi tittade ut, sĂ„g vi att det var en mobb utanför huset. Vi hörde hur kvinnorna i mobben skrek hemska förolĂ€mpningar mot oss, ord som kvinnor inte borde ta i sin mun.
Vi satte oss ned inne i huset och sa till varandra â lĂ„t oss bara vĂ€nta tills det upphörâ. Men det tog inte slut. De nöjde sig inte med det, nĂ€r de sĂ„g att vi bara ignorerade dem. De började skrika mer högljutt mot oss och tvĂ„ kvinnor nĂ€rmade sig huset och satte upp tvĂ„ plakat framför huset med âLĂ€nge leve Fidelâ och det andra âLĂ€nge leve Raulâ och gick tillbaka. Sen nĂ€rmade sig en polis frĂ„n Statens SĂ€kerhetstjĂ€nst och krĂ€vde att fĂ„ trĂ€ffa Ă€garen till huset, Glisedis, och han slog henne pĂ„ axeln och sa att hon mĂ„ste lugna ned sin âmobbâ för kommunistmobben Ă€r starkare Ă€n âdissidenternas mobbâ.
SĂ€kerhetspolisen lĂ€mnade och mobben fortsatte att skrika mot oss. Men de nöjde sig inte heller med det, sĂ„ de började kasta sten mot oss och sprutade vatten pĂ„ oss med en brandslĂ€ckare och försökte drĂ€nka oss. De kallade oss för âsmuts-fötterâ, âsmutsiga kvinnorâ och annat elakt. NĂ€r de kastade sten mott oss trĂ€ffade de sonsonen till Ana Mara Aguilera Paneque, som bara Ă€r 4 Ă„r, de trĂ€ffade hans lilla mage och knĂ€. Berta Guerrero trĂ€ffades i foten av en sten. En annan sten slog Romelia pĂ„ bröstet. Det var inte en eller tvĂ„ stenar, det var hundratals stenar som kastades pĂ„ oss för att försöka döda oss. Och de fortsatte att spruta vatten pĂ„ oss och skrika
âTvĂ€tta dina fötter smutsiga kvinnaâ och annat i den stilen.
Sen nÀrmade sig en annan polis frÄn Statens SÀkerhetstjÀnst och sa att han skulle skaffa tillstÄnd för en husrannsakan. Han lÀmnade men mobben var kvar och skrek mot oss och vi satt lugnt kvar inne i huset. En annan polis med brun uniform och tvÄ stjÀrnor kom. Jag vet inte vad han heter, men han Àr överstelöjtnant. Han krÀvde att fÄ se husets Àgare för han skulle genomföra husundersökningen. Men Àgaren var i badrummet just dÄ och överstelöjtnanten var sÄ otÄlig att han störtade in, tog tag i Berta Guerrero (som bar pÄ sin dotter) och nÀstan slog ned henne, men Berta lyckade komma ur hans grepp. Det var dÄ ett antal mÀn rusade in och började slÄ oss. De tog ocksÄ tag i en minderÄrig flicka (dottern till Romelia). De slog oss och under slag tvingade de ut oss ur huset.
De tog ett lĂ„sgrepp om mitt huvud och förde ut mig pĂ„ gatan. NĂ€r jag var pĂ„ gatan knuffade de mig mot kvinnomobben som började riva mig överallt, de slog mig över hela kroppen och drog mig i hĂ„ret. Jag har fortfarande skrĂ„mor pĂ„ bröstet och armen. Alla kvinnorna kom fram för att slĂ„ mig. NĂ€r de hade slagit mig, sa en vakt âni fĂ„r inte slĂ„ henneâ, men det var först efter att de hade slagit mig, dragit mig och hĂ„ret och gett mig sina knytnĂ€vsslag. Det var mycket vĂ„ldsamt.
De skuffade in mig i en polisbil. Bilen accellererade och bromsade sen plötsligt in sĂ„ att jag skulle falla framĂ„t och slĂ„ mitt huvud mot glaset som delade av sĂ€tena. De tog oss till Undersökningspolisen, dĂ€r de sa att jag skulle processas utan rĂ€ttegĂ„ng och gĂ„ direkt i fĂ€ngelse för âstörande av allmĂ€n ordningâ. Jag svarade att jag inte hade stört nĂ„gon allmĂ€n ordning eller begĂ„tt nĂ„got brott som gav anledning till att behandla mig som en kriminell. Jag bestĂ€mde mig för att inte Ă€ta den mat de gav mig för att inte riskera livet, för jag var rĂ€dd att de skulle förgifta mig, döda mig med sömnpiller i maten. Jag Ă„t ingenting förrĂ€n idag och jag kĂ€nde mig mycket svag. De var mycket aggressiva mot oss.
Jag lÀmnades ensam i cellen. Men jag vet att Rosa Maria Naranjo Nieves (Dam i Vitt) hade haft mycket högt blodtryck sedan i lördags och det ville inte sjunka. Berta Guerrero hade mycket lÄgt blodtryck. Som en form av tortyr satte de en flÀkt framför oss med högt ljud för att göra det obehagligt, och det droppade oavbrutet i cellen. Det gjorde de för att störa oss psykiskt, men det lyckades de inte med.
PÄ lördagen drack jag bara lite av det vatten de gav oss, det var kokat och mycket varmt.
De gick till huset den dagen med uppdraget att misshandla oss. De bröt en armbÄge pÄ Danay Mendiola. De slog oss alla. De tvingade oss ut ur huset, allt hÀnde sÄ fort. Alla sÄg hur grymt de behandlade oss och hur de tÀnkte döda oss om det blev nödvÀndigt.
Jag vill uppmana omvÀrlden att hÄlla ett vakande öga pÄ Kuba, för regimen blir för var dag alltmer aggressiv och de Àr beredda att döda oss. Förföljelserna av Damerna i Vitt ökar hela tiden. Varje söndag Àr det samma batalj, och efter vad jag just har upplevt Àr de villiga att göra vad som helst för att sitta kvar vid makten.
Vi kommer att fortsÀtta vÄr kamp. Jag kommer alltid vara med och kÀmpa Àven om det betyder att de dödar mig.
Men snĂ€lla, hĂ„ll ögonen pĂ„ Kuba, för förtrycket trappas upp.â
Eleiny Villamonte Cardozo
20 augusti 2012
Holguin, Cuba
______________
