Imprimir
Comentar el artĂ­culo

Papegojornas ö. Av den kubanske poeten Orlando Gonzales Esteva.

Papegojornas ö. Av den kubanske poeten Orlando Gonzales Esteva.web/folder.asp?folderID=176

Papegojornas ö (V)

Av Orlando Gonzalez Esteva*

MartĂ­ Noticias

2 januari 2011

Försök till översÀttning: Eva Belfrage

Orlando Gonzalez Estevas poetiska textrader som publicerades i MartĂ­ Noticias den 2 januari 2012 och kallas Papegojornas ö, tilltalade mig med sitt humoristiska och bildrika karakteriserande av kubanernas pratgladhet. Den som har upplevt ett kubanskt sĂ€llskap och som försynt svensk har försökt att göra sig hörd utan att lyckas, fĂ„r mycket förklarat för sig i dessa texter. Kubanerna pratar med varandra som i en Fuga av Bach och de lyssnar Ă€ven om det inte förefaller sĂ„, men de vill gĂ€rna ”placera sina egna röster i den ledande stĂ€mman”. NedanstĂ„ende Ă€r ett försök till översĂ€ttning och inte pĂ„ nĂ„got sĂ€tt professionellt. Texten i original finner ni i Marti Noticias, som jag lĂ€nkat till ovan.

Eva Belfrage, CDV redaktör

- - - - - - -


Orlando Gonzalez Esteva lĂ€ser dikter i Mexiko. Klicka hĂ€r !

PAPEGOJORNAS Ö
Av Orlando Gonzalez Esteva

Fiskarnas tystnad varnar kubanerna för djupens faror.
*
Man kan aldrig vara sÀker pÄ att allt en gÄng blir tyst, ty allt kan vara ljud. Tystnaden föddes nÀr nÄgot saknades. Vi pratar för att fylla ut det som saknas.
*
Kubanerna pratar inte bredvid munnen, men Àr dÀremot medvetna om att munnen kan gÄ av sig sjÀlv, och tackar den för att de har ha blivit utvalda att vittna om vikten av bÄda sakerna i utvecklingen av det mÀnskliga djuret.

Som flaggan flammar för sin hÀr pÄ slagfÀltet, skiner sprÄket för kubanerna som inte gestikulerar nÀr de pratar, de larmar och för liv.
*
Husdjuren vet knappt vad tystnad Àr. De hör oss nÀr vi tÀnker.
*
En kubansk konversation Àr en fuga, i den musikaliska termens mening. Alla som deltar pratar samtidigt, men lÄngt ifrÄn att avbryta varandra spinner de med sina monologer en vÀv av kontrapunkter som har sitt ursprung i barocken. Ingen av dessa monologer missförstÄs av de andra, tvÀrtom, den som talar utvecklar sÄ mÄnga öron som tillfÀllet krÀver och vÀnder sitt tal till var och en i samtalsgruppen, vilka utan att tappa trÄden i sina egna utlÀggningar pratar med en röst och försöker, pÄ samma sÀtt som den förste talar, att placera sina egna röster i den ledande stÀmman.

Ingen Àr ovetande om vad de andra sÀger, Àven om de bara verkar lyssna pÄ sig sjÀlva. Avskedsorden strÀvar mot en slutlig kanon som uttrycker sig och sen förtonar i perfekt synkronisering och församlingen sprider sig lika lycklig som musikerna i den lutherska kyrkan Santo Tomås i Leipzig mellan 1723 och 1750, efter ett framtrÀdande av kompositören Johan Sebastian Bach.

José Lezama Limas (övers anm: Kubansk författare) verk, som upphöjer den kubanska barockstilen, kanske Àr mer tillgÀnglig om lÀsaren nÀrmar sig honom som om det vore en konversation och efter bekantskap med hans flerstÀmmiga stil, urskiljer den liggande basen i de visslingar som kommer frÄn skribentens astmatiska andningsorgan. Det blir allt annat Àn tyst nÀr det lÀses, det talar verkligen.

*
Även om tystnaden inte dödar, se upp för överdrifter.
*

Förbannade vana
Att prata bara för att prata
Men om jag tiger
Hör jag till de döda

BĂ€ttre att ge upp
BÀttre, det var inte dÄligt
Fint ord
Bra sagt för övrigt.

*
Tystnaden Ă€r ett skri som ingen lyssnar pĂ„, utom kanske kubanerna.  Att prata Ă€r att ge den som tilltalas en vilopaus – kanske t o m tröst – Ă€ven om det Ă€r oklart vem det handlar om.
*
Den mest framstĂ„ende kubanske kompositören under 1800-talet Ignacio Cervantes skrev danser för piano och bland dem finns en som har namnet ”Pst”.
*
Om en av Mariano Brulls (övers. anm: Kubansk poet)  titlar ”Tystnadens Hus”  spreds pĂ„ plakat över hela Kuba, skulle det ha större verkan Ă€n en tvĂ„ngsdiet baserad pĂ„ persilja.
*
Kubaner tycker inte om musik, de tycker om ljud. Om de tiger, mÄste nÄgot lÄta, och om det som lÄter Àr pÄ samma nivÄ som deras prat, dÄ kÀnner de att det gör rÀttvisa för sig.
*
Tystnaden Àr nÀstan som snö, dÀr det Àr mycket tystnad Àr det alltid kallt. Att prata ger vÀrme.
*
En flock papegojor flyger över trÀden som stÄr omkring mitt hus. De sÀtter sig inte, de emigrerar. De konverserar inte, de diskuterar. De flyger inte i rak linje, de kommer och gÄr i cirklar. De Àr inte överens. De Àr nog kubaner.

Jag Àlskar de bortkomna fÄglarna
som kommer Äter lÄngt bort ifrÄn
och försvinner in i en himmel
som jag aldrig Äterfinner

Minnena kommer tillbaka
de unga Är jag gav
och frÄn havet kommer en vÄlnad
klÀdd i allt jag Àlskade och förlorade.**

 - - - - - - -


**SÄng av Astor Piazzolla och Mario Trejo

*Orlando Gonzalez Esteva (Palma Soriano, Kuba) Àr bosatt i USA sedan 1965.
Hans dikter, som med Octavio Paz ord ” i flykten brister ut i alla sorters metaforer”, finns utgivna i Mañas de la poesĂ­a, El pĂĄjaro tras la flecha, Escrito para borrar, Fosa comĂșn, La noche y los suyos y Casa de todos.
Han Ă€r ocksĂ„ författare till följande fantiserade  essĂ€er: Elogio del garabato, Cuerpos en bandeja, Mi vida con los delfines  y Amigo enigma. GonzĂĄlez Esteva har gjort diktupplĂ€sningar, föredrag och workshops i USA, Spanien, Japan, Frankrike, Mexiko och Brasilien och har utvecklat ett intensivt kulturellt arbete i litterĂ€ra medier, i artistsammanhang och i radio i Miami.

______________

Others News