
Fidel Alexander "den förskräcklige" Castro, "större än superman" och "inte normal". Av Eva Belfrage.
Fidel Alexander den âFörskrĂ€ckligeâ Castro ,âstörre Ă€n supermanâ ochâ inte normalâ.
Av Eva Belfrage
2 december 2016
Fidel Castro blev med Ären tÀmligen gammal. För de flesta kubaner hade han blivit en utsliten figur, och de hade fÄtt mer Àn nog av honom efter 56 Är av förtryck och utbredd misÀr. I Kuba var han inte den gud eller den hjÀlte, som han ville att de skulle tycka och som han trodde att han var.
Utanför Kuba lyckades han tyvĂ€rr bevara bilden av sig sjĂ€lv som den store revolutionĂ€ren, som drev sitt korstĂ„g mot USA imperialism och fattigdom i vĂ€rlden och ingen av hans beundrare brydde sig om hur han behandlade det egna folket eller lĂ„tsades om att de kĂ€nde till hur han nĂ€stlade sig in i vĂ€rldens alla hörn, genom kubanska vĂ€nskapsföreningar och kommunistpartier, i regeringar, i internationella medier och kulturkretsar, i universitet, i FN och t o m i Vatikanen för att fĂ„ stöd för sin egen image. I Sverige hade han sina trogna kumpaner i kubanen i âexilâ RenĂ©e Vasquez DĂaz och socialdemokraten Pierre Schorri.
2006 drabbades Castro av en sjukdom och mÄste opereras. En spansk lÀkare tillkallades för en nödvÀndig operation, för han litade inte pÄ de kubanska lÀkarna. Och döm av omvÀrldens förvÄning, nÀr den nÀstan redan begravde Äldringen ÄteruppstÄr, lÀser dagstidningar i sÀngen och snart vacklar runt i korridorerna i sin presidentvilla, och tar emot diktatorer och dignitÀrer i Adidas overall, som han aldrig tycks byta ut.
Hans skyddsling frÄn Venezuela, Hugo Chavez, brukade hÀlsa pÄ honom vid sjukbÀdden och visa honom sin beundran och vördnad. Men Chavez hade blivit mÀktig och populÀr i Venezuela och inflytelserik Àven utanför landet, vilket kan ha grumlat Fidel Castros ego, dÄ han alltid ville vara störst och frÀmst. NÀr Chavez plötsligt insjuknade övertalades han dÀrför av Castro att lÄta sig behandlas av kubanska specialister, dem som Fidel Castro sjÀlv inte vÄgade anlita och dÀrför dog Chavez ocksÄ i Havana. Det var den 30 december 2012, lÄngt innan han offentligt förklarades död i Venezuela den 5 mars 2013.
Krumbukterna kring Chavez död och hans balsamering och annat konstigt skedde för att underlÀtta maktövertagandet i Venezuela av Fidel Castros nickedocka Nicolas Maduro, som lydigt reste till Havanna minst varannan mÄnad för att fÄ instruktioner direkt frÄn Fidel Castro. Han var den perfekte och lydige marionetten, eftersom han dessutom under ett tiotal Är i Kuba hade lÀrts upp och trÀnats i kommunistisk ideologi och ledarskap.
Den av Fidel Castro hunsade vapendragaren, lillebrodern RaĂșl Castro utsĂ„gs av Fidel att ta över presidentskapet Ă„r 2008, medan Fidel höll sig i bakgrunden, grymtade till dĂ„ och dĂ„ om inrĂ€ttning i leden. Fidel roade sig med att skriva underliga reflektioner om vĂ€rldsordningen, och nyttiga vĂ€xter som alla skulle tvingas Ă€ta, men aldrig brydde han sig om förfallet och misĂ€ren i Kuba. RaĂșl höll god min och lĂ€t honom hĂ„llas hur absurda reflektionerna Ă€n blev med tiden.
Men en hel generation av unga kubaner upplevde Fidel Castro som denna skĂ€ggiga gamla gubbe, som sa konstiga saker i Adidasoverall, och som mer liknade ett sorgligt skĂ€mt Ă€n den âstörste, mĂ€ktigaste och mest intelligente man i vĂ€rldenâ, som skolböcker, kubansk press och TV propaganda framstĂ€llde honom.
Ă
ren gick och lillebror RaĂșl Castro, som han sjĂ€lv hade tillsatt, tog över och nĂ„gra smĂ„ förĂ€ndringar började ske. Kuba hade hĂ€mtat sig nĂ„got efter kriser av hunger och undernĂ€ring och stora flyktingskaror, efter Sovjets fall och avbrutna understöd, hade funnit en ny partner att leva pĂ„, Venezuela och dess oljerikedomar. I Venezuela styrde och stĂ€llde castroregimen och tvingade landet att gĂ„ i dess ledband, med förstatligande av naturtillgĂ„ngar, nedlĂ€ggningar av nĂ€ringsliv och nedrustning av det demokratiska systemet. Allt enligt Fidel Castros planer. Brodern RaĂșl red högt politiskt pĂ„ de framgĂ„ngar, som den venezolanska oljan gav med stöd och förmĂ„ner till flera regimer i Latinamerika och Karibien.
Men sĂ„ började det rasa i Venezuela och Raul insĂ„g att det var fara Ă„ fĂ€rde och han sökte en alternativ mjölkko. SĂ„ togs de första stegen i försök till ett nĂ€rmande till Ă€rkefienden USA. Han lĂ€ttade pĂ„ reserestriktionerna och sĂ„g till att kubaner fick rĂ€tt att vara utomlands i tvĂ„ Ă„r, för han var medveten om att en kuban efter ett Ă„r i USA, dit de flesta sökte sig, har rĂ€tt till uppehĂ„llstillstĂ„nd, och skulle dĂ„ kunna börja arbeta och sĂ€nda pengar hem till Kuba. Obama var med pĂ„ noterna och lĂ€ttade omedelbart pĂ„ restriktioner om hur mycket pengar kubaner fick sĂ€nda hem till Kuba. Det innebar ett stort uppsving eftersom delar av dessa transfereringar beslagtogs av regimen i Kuba. Obama underlĂ€ttade ocksĂ„ för amerikansk turism som innebar ett gediget tillĂ€gg i kassan för RaĂșl Castros militĂ€rer, som ansvarar för turistindustrin pĂ„ Kuba.
Raul Castro avskedade en halv miljon överflödiga statsanstÀllda och tillÀt dem öppna egen verksamhet inom enklare s k yrkesomrÄden, och de avkrÀvdes oskÀliga tillstÄndsavgifter och skatter, som gav nya inkomster till statskassan. SÄ smÄningom sÄg han ocksÄ till att de förföljdes av korrupta inspektörer och poliser med böter och hot om fÀngelse, och pÄ sÄ sÀtt delfinansierade han den för diktaturen sÄ nödvÀndiga förtryckarapparaten.
Allt detta skedde medan Fidel Castro vacklade mellan sÀng och rullstol och ingen vet vad han egentligen tÀnkte. Men en signal gav han i en unik intervju, dÀr han pÄstÄr att det kommunistiska systemet inte ens fungerar i Kuba (vilket kunde tolkas som att han kanske gick med pÄ eget företagande och ett nÀrmandet till USA). Men nÀr han 2016 fick se USAs president betrÀda Kubas jord, dÄ höll han sig sÀkert instÀngd pÄ sitt rum. Obama togs emot av kubanerna med övervÀldigande entusiasm och t o m partiets folk charmerades av denne elegante, lÀttsamme och vÀltalige man. SÄ snart Obama hade lÀmnat Havanna, satte Fidel Castro ned foten och bestÀmde tonen. Hans ego hade satts pÄ undantag och han kÀnde sig utkonkurrerad. Han skrev dÀrför en direkt förolÀmpande artikel mot Obama, som sedan blev rÀttesnöret för regimens instÀllning. USA hade omstörtande ambitioner genom att vilja stödja privata företag och Obama var en troyansk hÀst som hade nÀstlat sig in i kubanernas hjÀrtan.
Efter detta satte repressionen igÄng i stor skala mot egen företagare och mot opposition och dissidenter. Arresteringarna ökade och sÀkerhetspolis och paramilitÀren hade fullt upp med att misshandla och förfölja oppositionsgrupper. Efter Obamas besök har Damerna i Vitt inte tillÄtits gÄ till söndagsmÀssan eller marschera, de arresteras varje vecka utanför sina hem eller utanför sitt högkvarter. Den största motstÄndsrörelsen, UNPACU har sett mÄnga av sina bÀsta aktivister fÀngslade och har nu förlorat omkring 45 personer till Castros grymma fÀngelser.
SÄ dog dÄ Àntligen den gamle tyrannen med skÀgget. Inte för att han hade betytt sÄ mycket de senaste tio Ären. Men monstret hade funnits i bakgrunden. Han representerade för den Àldre generationen den första glada revolutionsyran, men för de flesta ocksÄ 60 Är av verklig terror och förtryck, med tiotusentusentals mÀnniskoliv förspillda i utlÀndska krig, till avrÀttningspatruller, till hajar vid flykt över havet, i osedvanligt grym tortyr och misshandel i fÀngelser och arbetslÀger, i sjÀlvmord, i undernÀring och misÀr, mentalt förtryck och oförlÄtlig indoktrinering i hat och lögn.
Reaktionerna efter Fidel Castros död lĂ€t inte vĂ€nta pĂ„ sig. I de nĂ€rmaste kretsarna fanns den nu vuxne, tidigare lille bĂ„tflyktingen Elian, som Fidel i samarbete med Bill Clinton, rövade bort frĂ„n Miami och gav en âgedigen kubansk utbildningâ. Han utbrast inför TV kameror: âFidel Ă€r den störste, han Ă€r t o m större Ă€n Supermanâ och Nicolas Maduro som alltid gör bort sig, talade frĂ„n hjĂ€rtat och sa att âFidel var inte normalâ. Mycket annat i den vĂ€gen har uttalats om den hĂ€nsynslöse tyrannen, som var ansvarig för tusentals avrĂ€ttningar, landsflykt av 20 procent av befolkningen och ett total misslyckande med den sociala och ekonomiska utvecklingen i Kuba, som han lĂ€mnade i misĂ€r och ruiner.
I Miami jublade kubanerna över tyrannens död och gick ut pĂ„ gatorna till congarytmer, kramades, sjöng och skanderade âFrihet!â.
I Kuba blev det tyst. Det var en order och ett hot frĂ„n högsta ort och kanske frĂ„n liket sjĂ€lvt. Bevakningen pĂ„ gator och torg och utanför dissidenters hus satte skrĂ€ck i folk. Men efter 10 Ă„rs vĂ€ntan pĂ„ detta ögonblick tĂ€nkte nog de flesta: Solavaya, Solavaya! â ungefĂ€r Bort bort, kom aldrig mer igen. GrafittikonstnĂ€ren El Sexto smög runt i natten och skrev pĂ„ en vĂ€gg: âSe fueâ â han har gett sig av, för det blev han blĂ„slagen och sitter nu i fĂ€ngelse, för hur lĂ€nge denna gĂ„ng vet vi inte Ă€n.
Förberedelserna för Fidel Castros gravplats intill JosĂ© MartĂâs, (landets stora nationalpoet och frihetshjĂ€lte) minnesmonument i Santiago de Cuba hade gjorts redan ett par Ă„r tidigare. VĂ€gen till kyrkogĂ„rden breddades och rensades ut pĂ„ ovidkommande befolkning och en kilometerlĂ„ng lĂ€nga av hus jĂ€mnades med marken pĂ„ order frĂ„n regimen men av husĂ€garna sjĂ€lva, som tvingades att flytta nĂ„gon annan stans. Vis av parodierna kring Chavez död, ville Fidel Castro inte bli mumifierad, och inte heller riskera likskĂ€ndning, sĂ„ han valde att bli kremerad. Kistan av den âstoreâ blev absurt liten, men askan placerade i ett hĂ„l i en jĂ€ttestor grov sten, som ingen kan vĂ€lta, riva eller föra bort utan stora maskinella resurser. DĂ€r ligger han alltsĂ„ stendöd.
Ingen vet om Fidel Castro hade planerat begravningsceremonin sjÀlv, men det skulle inte förvÄna. Nio dagars landssorg proklamerades, med grÄtande partitrogna, totalt alkohol- och, musik- förbud, kompakt tystnad i nio dagar och kondoleanser frÄn hela kubanska folket, med barn och vuxna frÄn skolor, universitet och arbetsplatser utkommenderade att skriva under citat av Fidel Castro för att svÀra trohet till Fidels Revolution och paradera framför ett foto av honom. LiktÄget gÄr dessutom genom hela landet frÄn Havanna i vÀster till Santiago de Cuba i öster och krÀver hÀlsningar av folket utmed vÀgen.
MÄnga kubaner har liknat dessa sorgedagar vid de kusliga ceremonierna i Nordkorea, och upplever det hela som ett outhÀrdligt och överdrivet spektakel. För ett deprimerat folk som Àr svÄrt alkoholiserat och som inte kan leva utan högljudd musik och livliga diskussioner innebÀr dessa dagar ren tortyr. Men det Àr inte nog med det, folk arresteras om de blir pÄkomna med att dricka alkohol, en person hotades med fem Ärs fÀngelse för det, och en modig 10-Äring, son till en oppositionsaktivist, straffades av sin lÀrare för att han vÀgrade skriva i kondoleansboken. Han blev inlÄst i ett rum med bara TV-program om Fidel Castro. Eduardo Cardet, en försynt och respekterad lÀkare, ledare för oppositionsgruppen MCL, har i dagarna misshandlats och anhÄllits och hotas med ett mÄngÄrigt fÀngelsestraff för att ha yttrat sig negativt om Fidel Castro i utlÀndsk press. Alla oppositionella och oberoende journalister bevakas och kan inte röra sig utanför sina hem.
Kommunistdiktaturen oroar sig allvarligt för reaktionerna bland folk efter Fidel Castros död, eftersom missnöjet Ă€r sĂ„ omfattande. RaĂșl Castro Ă€r nervös utan sin bror. En allvarlig signal om stĂ€mningarna i landet Ă€r den chockartade ökningen av antalet flyktingar som har skett under Ă„ret och som inte bara gĂ„r över havet i farliga hemmagjorda farkoster utan ocksĂ„ via Ecuador, Guyana, Surinam, Colombia, Panama genom djungler, floder och hav pĂ„ riskfyllda vĂ€gar till USA. Alla vill till USA.
Det hÀftigt ökade förtrycket och antalet fÀngslanden Àr ett dÄligt omen för den nÀrmaste framtiden i Kuba efter Fidel Castros död.