Intryck och notat från ett kort besök i Havanna 1977 av Leif Belfrage, vid den tiden konsult för statliga PK-banken. Publicerat av dottern Eva Belfrage.
Intryck och notat frÄn ett kort besök i Havanna 1977 av Leif Belfrage, vid den tiden konsult
för statliga PK-banken. Publicerat av dottern Eva Belfrage.
2 augusti 2023
Havanna 2-5 februari 1977
Vid ankomsten till flygfÀltet sena förkvÀllen, första intrycket Àr nerslitning, dÄligt underhÄll, latinamerikansk atmosfÀr uppblandad med öststatskomunistiska livsyttringar och dofter. Förfallna hus och villor pÄ vÀgen in till staden.
Fukt-regn-vĂ€rme, 20 grader Celsius. Hotellet: prestige-lyxiga âRivieraâ men ocksĂ„ det med begynnande tecken pĂ„ nerslitning, bristande underhĂ„ll. Eljest all lyx-rekvisita. Magnifik swimmingpool, stora rum med vĂ€ldiga, tunga dyrbara bordslampor. Badrum i rosa, stora klĂ€dutrymmen. LĂ€get utsökt vid havsstranden. 3-4 stora restauranter, barer, nattklubb med varietĂ©. Publiken en blandning av mörkhyade, svarta, bruna, mulatter, vita (kubaner, östeuropĂ©er, östtyskar, ryssar) betjĂ€ningen övervĂ€gande svart eller brun. Kort-korta kjolar. Ingen â eller öststats â elegans.
Trevligt besök i Banco Nacional samt lunch i Hemingways atmosfĂ€riska Bodega-bar. Svarta bönor och ris, öl. Akundo (?) Blanco en intelligent, vital, trevlig och stimulerande bekantskap. Gamla kvarter, dĂ€r vi vandrade omkring ett slag före och efter lunch. Pittoreskt folkliv, förfallna nĂ€stan slum-hus. Gamla palats, nu anvĂ€nda för ministerier. Guvernörens â Batistas palats â nu revolutionsmuseum och Havannas centrala politiska minnes-centrum. Intill utstĂ€llning av yachten Granma, tanks, truckar och flygplan som spelat nĂ„gon roll vid revolutionen.
Havet. Hamnen. Numera ingen ankring av fartyg. Fisket, viktigt. âDen gamle och havetâ. Mitt hotellfönster utĂ„t havet, dvs Florida-sundet. Ăverflöd pĂ„ sysslolöst sysselsatta (pĂ„ hotellet). Arbetslöshet noll. Levnadsstandard lĂ„g (mellan Ăsteuropas och LDC:s (less developed countries). Ăr Kuba ett LDC ? Nu lika beroende av Sovjet som tidigare av USA.
Torsdag 3 februari satt vi pÄ morgonen vid hotellets swimmingpool och lÀste. Havet lÄg lugnt, vÀrmen mellan 25-30 grader Celsius.
Ă
t lunch med den förtrÀfflige Claes Sandgren, en intelligent, pigg och kunnig UD-man. Dessutom hjÀlpsam pÄ ett sjÀlvklart sÀtt. Sen besök hos den s k ekonomiska samarbetskommittén dÀr en herre vid namn Taladrid (Director de Paises Desarrolados) höll lÄda om sin institution och de kubanska planeringsproblemen. Han talade varmt för nÄgon sorts joint ventures. Exemplifierade med Belgiskt-cubanskt projekt att starta zink och bly-gruvor med belgisk teknik med betalning i leveranser frÄn gruvorna.
Senare pĂ„ e m samtal pĂ„ hotellet med Alfa Lavalâs permanenta Havanna representant Johan Bjurman och en tillfĂ€lligt hitrest Alfa-man samt en besökande utsĂ€nd frĂ„n Boliden, Per Giertz. PĂ„ kvĂ€llen middag med Sandrey och Cruz i Lenin-parkens ultramoderna och mycket flotta restaurant âLas Ruinasâ. Ensamma i den vĂ€ldiga matsalen, med chauffören och bankens protokoll-man sittande vid ett annat bord pĂ„ tillbörligt avstĂ„nd. Bra middag, men ganska trĂ„kigt. VĂ„ra uppvaktande bankherrar ytterst sympatiska, uppmĂ€rksamma och vĂ€nliga, men mycket konventionella.
PĂ„ fredagen 4 februari började vi dagen med besök i en institution âTrakimportâ som handhar importen av jordbruksutrustning, intresserad av Alfa Lavals mjölkningsmaskiner som inköpts i stort antal. Inget nytt framkom.
Sen siesta vid swimmingpoolen med boken âKissingers hemliga samtalâ. Fuktvarmt ! som i Washington i juli.
PÄ kvÀllen med vÄra vÀnner frÄn Banco Nacional pÄ Tropicana, pÄkostad show i en magnifik trÀdgÄrdsanlÀggning.
Lördag 5 februari en tur pÄ förmiddagen till S.a Maria Beach, 30 km frÄn Havanna. Regn och varmt. BeskÄdade pÄ avstÄnd ett nyanlagt bostadsomrÄde, uppbyggt av arbetare som pÄ detta sÀtt skall lÀra sig byggyrket. Vidare förbi en stor uppbyggd by för pionjÀr-ungdomar.
Avresa frÄn Havanna i chartrat Canada Airplan kl 14.45. Primitiva förhÄllanden pÄ flygplatsen och vid avfÀrden.
NÄgra slutintryck frÄn Kuba, Havanna: Man lÀngtar inte tillbaka, trots det varma klimatet och det omgivande havet. Luggslitet, illa underhÄllet, fattigt över allt i Havanna. De övergivna förfallna villorna utefter strandavenyn vittnar om att de rika försvann med revolutionen. Kommunistsystemet har ocksÄ satt sitt oundvikliga mÀrke av grÄhet, dysterhet och utjÀmning pÄ hela den yttre bilden. Ingenstans nÄgra eleganta mÀnniskor eller vackra kvinnor att skÄda sÄ lÄngt ögat nÄr. Besökare frÄn Sovjet och andra öststater plus lite canadensiska turister.
Den för sĂ„dana besökare inrĂ€ttade lyxen pĂ„ Hotell Riviera, Ă€r nĂ„got patetiskt överdriven utan att bli lyx. Ett pĂ„gĂ„ende förfall â av brist pĂ„ underhĂ„ll â Ă€ven hĂ€r. Men mĂ€nniskorna vĂ€nliga och hjĂ€lpsamma. Service-folket talrikt och halv-sysselsatt. Tar ingen dricks. SvĂ„rt att göra av med pengarna.
Inga bookshops eller tidningar nĂ„gonstans utom ett tunt politiskt nyhetsblad. Köer utanför livsmedelsbutikerna pĂ„ gatorna. Som i Ăsteuropa, men ger ett Ă€nnu fattigare intryck. Alla har sysselsĂ€ttning â men standarden Ă€r oerhört lĂ„g.
Ăven diplomatbostĂ€der som t ex Claes Sandgrens, verkar nött och illa faret. VĂ„rt lilla ambassadkansli, som Sandgren Ă€r stolt över, ganska sĂ„ blygsamt. Myndigheternas lokaler â vi sĂ„g den ekonomiska samarbetskommittĂ©n, Tractimport, Utrikeshandelsministeriet och Banco Nacional. Modesta efter vĂ„r standard. De tvĂ„ sistnĂ€mnda dock lite mer prestigefulla.
Mest slĂ„ende â för mig â var ett allmĂ€nt intryck att hĂ€r saknas pep, vitalitet och spĂ€nst. Enda undantaget, kanske var Akundo (?) Blanco i Banco Nacional, en intelligent, kunnig, vital och stimulerande bekantskap. Möjligen ocksĂ„ Taladrid frĂ„n ekonomiska samarbetskommittĂ©n. PĂ„ lite högre nivĂ„, Vila Verde, i utrikeshandelsministeriet, som talar god franska och har en viss pondus, men som omisskĂ€nneligt synes gripen av en viss sofistikerad och outtalad pessimism, betrĂ€ffandet landets framtid.
