Till dem som styr mitt land: Ge er av innan folkets tålamod brister ut i ett okontrollerbart raseri. Av den kubanske prästen Alberto Reyes Pías.

Till dem som styr mitt land: Ge er av innan folkets tålamod brister ut i ett okontrollerbart raseri.
Av Alberto Reyes Pías (översättning CDVida.org)
Facebook den 4 oktober 2024

Många människor har bett dem som regerar att göra något för att få Kuba ur den totala kris som det befinner sig i. Jag tror fortfarande att jag är en röst i öknen, men jag är en röst, och från den här öknen, där ingen verkar lyssna, vill jag idag också rikta min röst till dem som styr den här ön.

Jag kan inte förutse hur mina ord kommer att tolkas, men jag vill säga dem sansat och lugnt. Mina ord är inte våldsamma, de är inte ett utbrott av agression. De är bara ett uttryck för mina fridfulla och djupa känslor, och utifrån dem vill jag bara säga detta: Ge er av, snälla ni, ge er av.

Ni kommer inte få igång det här landet igen, ni kommer inte att råda bot på bristen på bränsle, inte heller lösa problemen med de termoelektriska anläggningar, och ni kommer inte att ge oss tillbaka ett liv utan kontinuerliga strömavbrott.

Ni kommer inte att lösa den hunger befolkningen lider av och den dagliga och ständiga kampen för överlevnad. Ni kommer inte att lösa penningproblemet, inte inflationen och allt elände som alla måste genomlida.

Ni kommer aldrig ge garanterad sjukvård, eller tillgång till nödvändiga mediciner. Ni är inte kompetenta att förhindra att kroniska patienters hälsa försämras, inte heller att dödsfall sker p g a brist på det mest basala i sjukvården.

Ni kommer inte kunna reparera den skada som har skett inom undervisningen, försämringen av systemet, bristen på kompetenta lärare och i många fall bristen på lärare överhuvudtaget.

Ni är inte kompetenta att stoppa den galopperande och hejdlösa emigrationen, ni kan inte undvika att Kuba fortsätter att vara en ö på flykt, som lämnar efter sig en förlust av sina ungdomar och en åldrad befolkning, splittring av familjer med sår som aldrig läker, föräldrar och far eller morföräldrar övergivna, förlusten av alla de som hade kunnat bygga oss ett välmående land.

Ni kommer aldrig att kunna ge oss något hopp om en bättre framtid, en illusion värd att ägna sitt liv åt.

Och ni kan inte det för ni har inget projekt. Förankrade vid makten och dess kontroll, har ni förvandlat vår ö till ett fartyg utan riktning, där ingen vet vart det bär, där livet är allt mer osäkert, där allt släcks ned och dör. Därför ber jag er, ge er av, ta allt ni vill och lämna detta land för alltid.

Och gör det innan det, kanske på något vis, sker en förändring, och ni blir dömda, anklagade för brott mot mänskligheten, för det ni har gjort och fortsätter att göra mot vårt folk är ett tyst folkmord.

Ge er av innan folkets tålamod brister ut i ett okontrollerbart raseri som med blod och eld raserar allt i sin väg av det som är kvar av detta system.  

Med varje dag utan ljus, utan vatten, utan mat, varje dag som barnens mat förstörs, med brist på allt och förlorad frihetslängtan, provocerar ni ett blint och okontrollerbart våld.

Jag ber er, ge er iväg. Lev var ni vill och kan, så att vi också får leva.