Spionernas och propagandans mästare Fidel Castro är död, men hans verksamhet i Sverige har inte upphört. Av Eva Belfrage.
Spionernas och propagandans mÀstare Fidel Castro Àr död, men hans verksamhet i Sverige har inte upphört.
Av Eva Belfrage
6 december 2016
Fidel Castros personliga livvakt under 17 Är, Juan Reinaldo Sånchez, som visste det mesta om Fidels offentliga och privata liv, har berÀttat att han Àgnade mycket tid Ät och var med och bestÀmde i detalj det som rörde den interna och internationella spionverksamheten, som inte bara gick ut pÄ att inhÀmta viktig information för anvÀndning mot dissidenter pÄ hemmaplan, för hans egen och regimens sÀkerhet eller för att vidarebefordra information till allierade antiamerikanska regimer i vÀrlden. En viktig funktion inom verksamheten var ocksÄ det nÀtverk av propagandister runtom i vÀrlden för Fidel Castro och hans kubanska revolution och för hans showliknande skuggboxning mot USA.
Castros livvakt avslöjade vid ett seminarium, att efter kommunismens fall i Europa har spion-och propagandaverksamheten i denna region minskat, med undantag för Sverige, som Fidel alltid Àgnade sÀrskild uppmÀrksamhet. Det Àr dÀrför inte förvÄnande att hans frÀmste rekryterare av spioner i USA, Marta Rita Velasquez, valde att gifta sig med en svensk UD tjÀnsteman. NÀr hon dömdes i sin frÄnvaro i amerikansk domstol 2013 hade hon tryggt slagit sig ned i det Kuba-vÀnliga Sverige utan att bli utvisad till USA och utan att svenska medier ens höjde pÄ ögonbrynen. Obama gjorde inget vÀsen av detta, eftersom han planerade ett nÀrmande till Kuba.
Ăver hela vĂ€rlden gĂ„r det inte att ha öppna Castro-kritiska möten, för dĂ„ mobiliserar kubanska regimen eller ambassaderna omedelbart ett gĂ€ng sabotörer, som t o m har instruktioner att ta till vĂ„ld. Jag har sjĂ€lv varit med om detta i Stockholm. Praktexemplet pĂ„ detta var det stora Latinamerikanska mötet i Panama, dĂ€r RaĂșl Castro och Obama möttes för första gĂ„ngen. Inför kameror ropade sabotörerna sina slagord och gjorde allt de kunde för att sabotera det parallella Latinamerikanska mötet för enskilda organisationer och ocksĂ„ inför kameror sĂ„gs folk frĂ„n kubanska ambassaden störta ut med pĂ„kar och slĂ„ ned en liten grupp kubanska dissidenter nĂ€r de la ned blommor vid Jose Martiâ s staty.
Som Castro regimen agerar pÄ hemmaplan mot dissidenter agerar de ocksÄ utomlands. Fotfolk av denna kategori, som Àr beredda att bistÄ Castro-regimen med sabotage Àr pÄ förhand rekryterade och trÀnade av Castros underrÀttelsetjÀnst, enligt ett vÀl planerat och genomtÀnkt upplÀgg. Till denna kategori av fotfolk hör förstÄs i Sverige Svensk-Kubanska vÀnskapsföreningen med alla brigader de under Ären har skickat till Kuba pÄ semesterresor med gratis indoktrinering. Bland dem vÀljer sÀkerhetstjÀnsten ut sina framtida agenter och informatörer.
Men viktiga för regimen Àr ocksÄ intellektuella, journalister och kulturpersonligheter som pÄ given signal, pÄ order eller av egen övertygelse stÀller upp till kommunistdiktaturens försvar i debatter, i tidningskolumner, i TV och radio etc. Personer som nÀstan alltid anvÀnds i dessa sammanhang Àr den kubanske författaren Renée Vasquez Diaz, som i sina argumentationer eller inlÀgg nÀstan lÀser innantill ur instruktioner frÄn Kuba-regimen, med lögner om revolutionens framgÄngar inom hÀlsovÄrd och skola och om att misÀren i Kuba beror pÄ embargot. En annan person Àr Fidel Castros trogne beundrare socialdemokraten Pierre Schorri, som för att lÀgga tyngd vid sina ord aldrig undgÄr att nÀmna alla de gÄnger han har trÀffat Fidel. Han balanserar orden nÄgot, men skyller förtryck, bristande demokrati och fattigdom pÄ embargot och pÄ att förtrycket kan vara vÀrre i andra lÀnder, precis som Olof Palme gjorde pÄ sin tid, nÀr han Äkte till Havanna pÄ statsbesök. I SVT och Sveriges Radio Àr Vasquez Diaz och Schorri nÀstan utan undantag alltid med nÀr Kuba ska diskuteras, varför information som ges till svenskar genom dessa medier oftast blir förvirrande och fyllda av Castro-propaganda.
En nĂ€stan hysterisk revolutionsromantiker Ă€r Kajsa Ekis Ekman, som dyker upp lite hĂ€r och var i pressen och skriver om Kuba och Venezuela, pĂ„ vems uppdrag behöver man inte ens frĂ„ga sig, eftersom allt hon skriver, bygger pĂ„ vĂ€l kĂ€nda slagord, formuleringar och argument. Men hĂ€romdagen skrev Ă
sa Lindeborg i Aftonbladet om Kuba och hÀr stod det helt klart att det var en person som skrev för att skriva och inte hade en aning om vad hon talade om. Kanske vÀntar henne en inbjudan till 1 maj pÄ Kuba, vem vet.
En person som har varit inbjuden till Kuba mer Ă€n en gĂ„ng Ă€r vissĂ„ngaren Mikael Wiehe, som trots att han vet hur illa det Ă€r stĂ€llt pĂ„ Kuba, med bĂ„de förtryck och fattigdom, sjunger pĂ„ och skriver om Che Guevara och Fidel Castro, för vĂ€nsterrörelsen och revolutionsromantikerna Ă€r ju hans levebröd . Björn Afselius var dĂ€remot Ă€rlig och skrev sin bok âEn gĂ„ng i Havannaâ (en bĂ€stsĂ€ljare bland exilkubaner) dĂ€r han beskriver sitt uppvaknande och möte med det verkliga förtrycket pĂ„ Kuba, han gav t o m i hemlighet stöd till dissidenter. Men tillbaka till Wiehe, som just har skrivit i Aftonbladet, en patetisk hyllningsdikt till Fidel, vid hans död.
Jag tror inte att Fidel Castro var sĂ€rskilt litterĂ€rt begĂ„vad eller intresserad, eftersom han tystade eller fĂ€ngslade alla inom den litterĂ€ra eliten pĂ„ Kuba. SĂ„ Fidel skulle nog inte kunna bedöma den uppkastade gröt som Mikael Wiehe har producerat till hans Ă€ra. Men jag tror att Fidel skulle bli besviken över att dikten koncentrerar sig pĂ„ att kritisera Fidels belackare och dem som föraktade honom, istĂ€llet för att vara en ren hyllningsdikt, som koncentrerar sig pĂ„ Fidel den âstore som lade vĂ€rlden under sina fötterâ. NĂ€r man Ă€r död Ă€r det ju inte roligt att bli pĂ„mind om att man faktiskt var hatad. Men Wiehe har dĂ€remot medvetet uteslutit att kritikerna inte bara finns utanför Kuba utan sĂ€rskilt inne i Kuba, hos alla de kubaner som i 60 Ă„r har lidit brist pĂ„ det mesta och lĂ„nga tider hungrat, som har blivit kanonmat i Fidel Castros krig i Afrika, mat Ă„t hajarna i Florida-sundet, offer för Castros och Che Guevaras avrĂ€ttningspatruller, religiösa och homosexuella som har lidit eller omkommit i koncentrationslĂ€ger, alla de hundratusentals som har svultit och torterats i Fidel Castros fĂ€ngelser. Kubanerna Ă€r inte bara rĂ€dda för Fidel Castro, de hatar honom verkligen, Ă€ven om de inte kan sĂ€ga det högt, bara viska. De som har överlevt och framför allt de som lever i frihet, ja de dansar faktiskt pĂ„ Fidel Castros grav, precis som de flesta gjorde nĂ€r Hitler dog.
Wiehes revolutionÀrt vulgÀra hyllningsdikt till Fidel stÄr inte lÄngt efter kubanska slagord pÄ affischerna i landet och dÀrför tror jag att dikten kommer att falla Kubas underrÀttelsetjÀnst vÀl i smaken. Vad gÀller Svenska medier i allmÀnhet antar jag att de med nÄgra fÄ undantag kan anse sig vara nöjda och dÀrmed stÀnga Àrendet: Fidel Castro blev hyllad i Sverige. Uppdrag slutfört, nÀsta uppdrag.
