Kubansk författare berättar om misshandel och dagar i arrest. Àngel Santiesteban Prats intervjuas av Claudio Fuentes Madan.
Kubansk författare berÀttar om misshandel och dagar i arrest
Intervju av Claudio Fuentes Madan
Publicerad: Arroz con Punk
ĂversĂ€ttning: Eva Belfrage
13 november 2012
Jag heter Angel Santiesteban Prats, jag Àr författare och kubansk bloggare i opposition mot regimen.
Det var verkligen smÀrtsamt det som hÀnde. Det framgÄr av den video (se nedan), som lyckligtvis kunde göras och som alla har sett. SÄdan misshandel sker dagligen pÄ Kuba. Gudskelov att vi hade en video att visa, som vittnar om dessa jobbiga minuter. Misshandel sker dagligen men tyvÀrr blir det nÀstan aldrig dokumenterat i film. TyvÀrr filmades inte den misshandel som Rodiles utsattes för, för dÄ hade han varit frigiven nu.
NÀr de slog mig inne i bilen trodde jag verkligen att de skulle krossa min skalle. Jag kunde inte förestÀlla mig att nÄgon kunde ge sÄ kraftiga knytnÀvsslag. Det Àr dÀrför jag försöker ta mig ur bilen. NÀr jag var pÄ polisstationen i Santiago de las Vegas, hÀnde nÄgot obehagligt.
SĂ€kerhetspolisen âCamiloâ, som de sa att han hette, tar mig till ett rum och sĂ€tter en pistol mot mitt huvud. Jag kĂ€nde hur metall tryckte mot de stĂ€llen som gjorde ont och dĂ€r de hade slagit mig en stund tidigare, och han sa: âDig borde man skjuta i huvudetâ. Det var de lĂ€ngsta sekunderna i mitt liv och jag svarade, jag vet inte varifrĂ„n orden kom, för jag var verkligen vettskrĂ€md och rĂ€dd för hur lĂ„ngt dessa polisterrorister skulle kunna gĂ„ och jag sa: âEn dag kommer du att fĂ„ betala för det hĂ€râ. NĂ„gra sekunder senare tar han bort pistolen och sĂ€ger âDet vore bĂ€ttre att slĂ„ dig i skallen ute pĂ„ gatan, för dĂ„ kan vi sĂ€ga att det var ett överfall, ett vanligt överfallâ. Enligt vad jag har förstĂ„tt har de gjort sĂ„ ocksĂ„ mot andra. Jag talade med en annan person, som var dĂ€r pĂ„ polisstationen, och han sa att de hade gjort samma sak mot honom.
Vi befinner oss i ett hemskt skede just nu, det Àr förskrÀckligt. NÀr tyrannen ger sina sista sparkar, det Àr dÄ det blir som farligast och det Àr dÄ liv Àr i fara. Vi Àr verkligen oroade över aktivisternas liv, över dem som Àr beredda att utsÀtta sig för faror, att offra sina liv, men som vi pÄ alla sÀtt vill beskydda och önskar att inte nÄgot hÀnder. DÀrför vill vi att omvÀrlden ska hjÀlpa oss, att alla var de Àn befinner sig, för vidare med sina ord, med sina röster vad vi upplever hÀr. Varje person som höjer sin röst, som hjÀlper oss och stödjer oss, kÀmpar pÄ sitt sÀtt ocksÄ mot diktaturen pÄ Kuba.
Claudio Fuentes: Om du skulle var tvungen att sÀga nÄgot till dem som misshandlade dig...
Angel Santiesteban: Du ska veta att jag inte kĂ€nner nĂ„gon bitterhet mot dem. Jag tycker synd om dem. Det Ă€r synd om dem, sĂ€rskilt deras familjer. De förstör för sina barns framtid, för barnbarnen, barnbarnsbarnen, som skamset kommer att tvingas medge att âJa, ja den mannen var min farfarsfarâŠâ Vi fĂ„r hoppas att deras samvete en dag vaknar och att de blir medvetna om vad det innebĂ€r vad de hĂ„ller pĂ„ med, nĂ€r de beordrar repression, att det gĂ„r upp för dem, för deras egen skull, för att rĂ€dda sig sjĂ€lva. Tiden tar ut sin rĂ€tt. NĂ€r nĂ„gon begĂ„r ett misstag, förflyter 30, 40 Ă„r men förr eller senare mĂ„ste man betala för sitt misstag. De kommer att fĂ„ stĂ„ till svars inför rĂ€ttvisan för alla dessa övergrepp mot kubanska medborgare, för all denna hĂ€nsynslösa behandling som deras lejda mördare genomför.
Claudio Fuentes: Fanns det nÄgot som var positivt under den tid du satt fÀngslad...
Angel Santiesteban: Ja, lĂ„t se. Först var det Eugenio Leal, vi fördrev natten med att tala om film, om litteratur, konst, frimurarna och det var verkligen en trevlig natt. NĂ€r jag kom till poliscellen var Leal dĂ€r, för mig hade de först fört till sjukhuset, och vid Leas sida var Veizant och jag sa till dem uppriktigt: âDet Ă€r en Ă€ra att fĂ„ vara med er hĂ€r i denna cell i natt, vara tillsammans pĂ„ detta stĂ€lle i natt. Det var en Ă€ra för mig âŠ.. och sen med dig Claudio. Vi hade det jĂ€ttetrevligt. Jag tror att de led nĂ€r de sĂ„g oss skratta. Du och jag pratade ocksĂ„ om litteratur, film och fotografi. NĂ€r man kommer varandra sĂ„ nĂ€ra, det Ă€r dĂ„ man kĂ€nner sig som mĂ€nniska.
Ingen av oss tĂ€nkte pĂ„ oss sjĂ€lva. Vi tĂ€nkte verkligen pĂ„ Yoani, pĂ„ alla, pĂ„ Veizants fru, pĂ„ Rodiles. Vi tĂ€nkte pĂ„ dem. Om de hade sagt att ânu Ă€r de frigivnaâ, dĂ„ hade vi haft det mycket bĂ€ttre. Vi visste att de hade misshandlat Antonio Rodiles och det gjordes oss ont och framför allt var det detta att vi inte visste hur det skulle gĂ„.
Minns du att de tog oss till vÀgen, till det dÀr monumentet. DÀr hade det varit ett perfekt stÀlle att döda oss och lÀmna oss. Vad jag fruktar Àr att det Àr vad som kommer att ske framöver. Och de förde bort Yoani till nÄgot okÀnt mÄl, vi visste inte vilket öde som vÀntade henne. DÄ i det ögonblicket hade de tagit dig till ett annat stÀlle och vi var rÀdda att de skulle misshandla dig, att du skulle lida. Och uppriktigt sagt visste vi inte dÄ att ni faktiskt var fria. Hade vi vetat det hade vi mÄtt lite bÀttre, trots de kroppsliga smÀrtor vi hade och allt annat.
Jag tror, och det Àr lika bra att jag erkÀnner det, att jag har upplevt glansen av att ha varit med om nÄgot som kan likna Kubas storhetstid pÄ 1800-talet, som om jag hade befunnit mig vid bordet i Guåimaro (CDV anm: dÀr Kubas konstitution, fri frÄn spanskt överhuvud förhandlades). Det gÄr inte att beskriva pÄ nÄgot annat sÀtt, jag befann mig dÀr och jag var stolt över det och att fÄ kÀmpa för Kubas folk, för min familj, för mig sjÀlv, för detta land som verkligen förtjÀnar en lysande och fredlig framtid. Vi har nu gÄtt igenom ett halvt sekel i nÄgot som de kallar demokrati och som inte har varit det. Vi har hela tiden tvingats lida och hÀrda ut.
Claudio Fuentes: Till sist skulle jag vilja att du upprepar de ord du skickade till din hustru frĂ„n fĂ€ngelset och som du lyckades fĂ„ dem att framföra till henne âSĂ€g henne att jag Ă€r lycklig, dĂ€rför att jag gör det som mitt hjĂ€rta och mitt samvete krĂ€ver.â
Angel Santiesteban: Ja. Och de framförde det! NĂ€r jag befann mig i cellen, var min hustru dĂ€ruppe pĂ„ polisstationen och hon skickade meddelande med en kyss och undrade hur jag mĂ„dde⊠och dĂ„ kom det ur mig det jag sa till polisen: âSvara henne att jag Ă€r lycklig, att jag Ă€r pĂ„ den plats dit mitt samvete har fört mig, att jag har det mycket bra hĂ€r och att hon ska gĂ„ hem och vila sig och inte oroa sig, för hĂ€r gör jag bara vad plikten krĂ€ver av migâ
CDV: PĂ„ denna video arresteras den vĂ€l kĂ€nda bloggaren Yoani SĂĄnchez i röd kjol och förs bort. Claudio Fuentes, fotograf och medfĂ„nge till Angel Santiesteban och intervjuare i artikeln ovan syns en kort sekund i början av filmen och han förs ocksĂ„ bort. Ăngel Santiesteban i rutig skjorta (den blodstĂ€nkta skjorta som hans hustru fick medan han fortfarande var fĂ€ngslad - se logon ovan) blir vĂ„ldsamt slagen inne i och bakom en bil. SĂ€rskilt vĂ„ldsam verkar en man vara som hysteriskt springer runt med en ryggsĂ€ck.Videon togs av den oberoende nyhetsbyrĂ„n Hablemos Press reportrar.
_________________
