Kuba behöver en ny regering. Intervju med kubanska frihetskämparna Jorge Luis García Pérez Antúnez och Iris Tamara Pérez Aguilera. Av Tove Lifvendahl. SVD.
Kuba behöver en ny regering - Intervju
Av Tove Lifvendahl
Svenska Dagbladet -Ledare
12 oktober 2013
John Suarez, Iris Tamara PĂ©rez Aguilera och Jorge Luis GarcĂa PĂ©rez.
Foto: Tomas Oneborg
Han kallas Kubas Nelson Mandela, Jorge Luis GarcĂa PĂ©rez, som gĂ„r under namnet âAntĂșnezâ och Ă€r ledare i Kubas motstĂ„ndsrörelse. 1990 fĂ€ngslades han för att ha sagt att kommunismen Ă€r en feltĂ€nkt dystopi. NĂ€r han vĂ€grade bĂ€ra uniform i fĂ€ngelset och delta i den pĂ„bjudna Ă„terskolningen i kommunistlĂ€ran, blev han slagen, placerad i isolering under nio mĂ„nader och fick förlĂ€ngt straff.
AntĂșnez rymde för att besöka sin sjuka mor, utan att nĂ„ henne. Han Ă„terfördes till fĂ€ngelset dagen efter och fick senare besked att hon var död. Han Ă„talades för bristande respekt för Fidel Castro och dömdes för försök till sabotage, men fortsatte sitt icke-vĂ„ldsmotstĂ„nd och grundade en motstĂ„ndsgrupp för politiska fĂ„ngar. 2007 slĂ€pptes han ur fĂ€ngelset, efter att varit frihetsberövad i 17 Ă„r och 34 dagar.
AntĂșnez besökte i veckan Sverige under vĂ€rdskap av Jarl Hjalmarson Stiftelsen, i sĂ€llskap med sin hustru Iris Tamara PĂ©rez Aguilera. Hon Ă€r grundare och president för Rosa Parks Feminist Movement for Civil Rights, som kĂ€mpar mot övertrĂ€delser av mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och hjĂ€lper hemlösa, hiv-sjuka och kvinnor i nöd.
UD:s rapport om mĂ€nskliga rĂ€ttigheter i Kuba fastslĂ„r att âinga grundlĂ€ggande förĂ€ndringar vad gĂ€ller respekten för medborgerliga och politiska rĂ€ttigheter har kunnat noteras under 2012â. En ny migrationslag trĂ€dde dock i kraft den 14 januari i Ă„r, som inneburit att fler dissidenter, inklusive makarna PĂ©rez, har kunnat ta sig ut. Iris Ă€r 38 Ă„r, AntĂșnez fyllde 49 Ă„r i torsdags. Jag möter dem pĂ„ SvD:s kontor. John Suarez, bosatt i USA och Ă€r chef för mĂ€nskliga rĂ€ttighetsfrĂ„gor pĂ„ Cuban Democratic Directorate, tolkar vĂ„rt samtal.
Hur beskriver ni den nuvarande utvecklingen i Kuba?
AntĂșnez: Jag ser ingen positiv utveckling i Kuba. Vad som hĂ€nder i Kuba Ă€r en Machiavelliansk manipulering, dĂ€r regimen försöker tvĂ€tta sitt internationella rykte och genom förklĂ€dda reformer ge intrycket att den förmĂ€nskligar sig sjĂ€lv. Det som existerar i mitt land Ă€r inte en demokratisk regim. Det tydligaste beviset Ă€r att vi pĂ„ mer Ă€n 50 Ă„r inte har haft nĂ„got val. Den enda viktiga förĂ€ndringen Ă€ger rum i sinnena hos kubanerna. Medvetandet Ă€r större, och fler ansluter sig till oppositionen.
Iris: Jag har blivit slagen otaliga gĂ„nger, bĂ„de för att jag vĂ„gat trotsa regimen och för fĂ€rgen pĂ„ min hud. En gĂ„ng var det sĂ„ allvarligt att de behöll mig pĂ„ sjukhus i tre mĂ„nader â jag hölls i semimedvetet tillstĂ„nd i en vecka och min ryggrad blev inflammerad och hoptryckt av skadorna. Jag har hotats med vĂ„ldtĂ€kt. NĂ€r jag anlĂ€nde till USA, konstaterade doktorerna att jag kunde ha förblivit handikappad. Min man var ocksĂ„ skadad och hade frakturer i en hand och i ett knĂ€.
I dag Àr det möjligt för er att resa ut frÄn Kuba utan utresetillstÄnd, vilket man trots allt mÄste betrakta som positivt?
AntĂșnez: Vi har haft möjlighet att lĂ€mna Kuba. För detta Ă€r vi inte tacksamma mot regeringen. Vi ser det som en rĂ€ttighet â ingen regim behöver ge det i gĂ„va. Det Ă€r inget annat Ă€n resultatet av strĂ€vanden av motstĂ„ndsrörelsen â internt och i exil â och dess genomslag i internationella medier. Vi ser det snarare som ett sĂ€tt för regimen att försöka behĂ„lla makten, genom att göra smĂ„ symboliska handlingar, men som inte kommer att ge oss demokrati. De kan fortfarande tillĂ„ta eller förbjuda utresa om det finns ett nationellt intresse av det.
Vad kan ni förvÀnta er nÀr ni kommer hem?
AntĂșnez: NĂ€r vi klev pĂ„ planet frĂ„n Santa Clara, var vi bevakade. Deras nĂ€rvaro var ett tydligt budskap: vi tillĂ„ter er att lĂ€mna, men glöm inte att vi har styrka. Om vi vill, kan vi krossa er. Den repressiva taktiken Ă€r sublim och direkt pĂ„ samma gĂ„ng.
Vi vet att vi befinner oss i fara, men vill inte tÀnka pÄ det för att inte tappa fokus. Min bedömning Àr att de kommer att försöka straffa oss inofficiellt. Ingen polis, utan snarare en civil bil som rÄkar köra över oss, eller en explosion i vÄr bil eller att vi blir överfallna av kriminella, förolyckas i ett slagsmÄl som vi pÄstÄs ha startat... De vill inte ge oss en politisk laddning.
Vi vill inte dö, men vill heller inte bli paranoida. Vi vet vad vi kÀmpar för och vi ville ÀndÄ ta det hÀr steget. Vi gömmer oss inte utan kommer att fortsÀtta kampen för ett fritt Kuba.
Vilket budskap vill ni förmedla till lÀsarna? Hur kan man stötta er kamp?
AntĂșnez: Jag vill sĂ€ga till dem som planerar att resa till Kuba, att en av de bĂ€rande pelarna som upprĂ€tthĂ„ller den regim som förtrycker, Ă€r resurserna de fĂ„r genom turism.
Om man reser till Kuba ska man vara medveten om att regimen har skapat ett virtuellt Kuba som turisterna fÄr se. I det verkliga Kuba grÄter mödrar för att barnen inte kan fÄ frukost, Àldre tigger pÄ gatan, övergivna av regimen. Folk Àr förtryckta, har inte rÀtt att strejka eller delta i demonstrationer. Medan turisterna njuter av de fridfulla strÀnderna och konsumerar det vi kubaner förnekas, lider mÄnga politiska fÄngar i fÀngelset.
Jag skulle önska att turisterna Àven besökte det andra, marginaliserade Kuba. Att de inte tillÄter sig att bli manipulerade utan ser det spel som regeringen spelar. Att de knackar pÄ dörren hos vanliga kubaner. Vi behöver en omvÀrld som kan visa oss solidaritet genom att följa det som hÀnder, och se den andra versionen.
Kan ni berÀtta mer om den?
AntĂșnez: Vi promenerade till ett vackert hotell i Varadero, men fick inte ens gĂ„ in genom dörren. Det Ă€r oviktigt för mig, men Kuba borde ocksĂ„ vara för kubanerna. Jag vill skapa ett medvetande om detta hos dem som lĂ€ser den hĂ€r artikeln.
Iris: Trots att Kuba Àr en ö, Àr mycket av maten frÄn haven förbjuden för vanliga kubaner. De privata restaurangerna har avtal med staten, och mÄste köpa skaldjuren frÄn regeringen. Men en vanlig kuban som blir pÄkommen med att bÀra pÄ ett litet paket med sierra (spansk makrill), hummer eller rÀkor, kan hamna i fÀngelse.
All mat Àr ransonerad, socker, salt ⊠VÄra barn behandlas illa. PÄ hotellen fÄr barnen mjölk, men min systerson som Àr sju Är fÄr inte dricka mjölk. Den anvÀnds till turisterna, höga partifunktionÀrer och export. Det finns resurser i mitt land. Varför ska invÄnarna i mitt land inte fÄ del av dem?
Din son Àr 19 Är. Hur ser du pÄ hans framtid?
Iris: Han har ocksÄ blivit hotad och fÄtt repressalier för att jag gör denna resa, och för vad jag sÀger öppet. Det liv jag har valt innebÀr ocksÄ att han kommer att ha ett svÄrt liv. Men jag har förberett honom pÄ att vi kommer att möta mÄnga svÄrigheter.
Vad Àr det viktigaste som behöver hÀnda pÄ Kuba?
AntĂșnez: Vi ser att regimen just nu fabricerar pĂ„stĂ„dda dissidenter, och försöker fĂ„ dem att ingĂ„ en pakt som ska undergrĂ€va motstĂ„ndsrörelsen. Ett slags mini-Putins. Vi ska inte acceptera det eller nĂ„got annat som gör att regimen fortsĂ€tter. Vissa talar för att regimen skulle upprĂ€tta ett sĂ„ kallat parlament. Men vi vĂ€grar en lösning som betyder kontinuitet av regimen. Vi vill inte ha val av Venezuela-modell. Med all respekt för det venezuelanska folket, men vi ska inte vara sĂ„ naiva. Vi föresprĂ„kar inte hat och hĂ€mnd, men de som bĂ€r ansvar behöver bli separerade frĂ„n sina poster.
Finns det hopp?
AntĂșnez: Medan jag har ett möte med dig, förhör regimen en annan kvinna. De kanske försöker vĂ„ldta henne, eller stoppar en penna i vaginan pĂ„ henne för att leta efter en mobiltelefon. VĂ„ldet fortsĂ€tter. Men regimen tappar internationell trovĂ€rdighet. Folket tror inte lĂ€ngre lika mycket pĂ„ deras löften eller politiska demagogi. Vi behöver ett nytt land, med en ny regering.
________________
