Kubas vapensmuggling till Nordkorea kränker Panamas suveränitet och hotar fred och säkerhet. Av Huber Matos Benitez.

Kubas vapensmuggling till Nordkorea kränker Panamas suveränitet och hotar fred och säkerhet.
Av Huber Matos Benitez. 
22 juli 2013

Bakgrund

Panamas regering hade blivit tipsad om att det nordkoreanska fartyget Chong Chon Gang skulle kunna ha smuggelvaror som narkotika ombord och tog därför in det för inspektion. När Panamas myndigheter inte nöjde sig med en enkel inspektion, reagerade den nordkoreanska kaptenen och besättningen häftigt och motsatte sig inspektion. Kaptenen försökte begå självmord. Kubas regering reagerade också och försökte övertala Panama att släppa fartyget, och påstod att lasten bara bestod av socker. När Panama sedan upptäckte missiler dolda under sockret och anhöll kaptenen och besättningen, erkände Kubas regim att lasten innehöll gamla vapen som skulle repareras i Nordkorea och sedan återsändas till Kuba. Lasten skulle enligt Kubas regim innehålla två MIG-21 jets och 15 motorer, två hela missilsystem och nio missiler i delar och reservdelar.  Panamas myndigheter ska också ha funnit radar för Sovjetproducerade SA-2 missiler. Det återstår ännu mycket arbete för att komma åt hela lasten. Kubanskt socker har lastats över vapnen som kamouflage, säck för säck utan pallar och på ett sådant sätt att det skulle försvåra arbetet med en upptäckt. När avlastningen är klar kommer FN att sända internationella tekniker.  Fartyget Chong Chon Gang hade också stängt av det elektroniska system som anger fartygets position, sedan det gått in Karibiska havet och hade enligt uppgifter legat i kubansk hamn, när Raúl Castro tog emot den nordkoreanska generalen och gjorde upp om ett militärt samarbete.

Eva Belfrage

Kommendant Huber Matos Benitez*: “Raúl Castro bör ställas till svars för att ha kränkt Panamas suveränitet.”
Cuba Independiente y Democrática
19 juli 2013
Översättning  : Eva Belfrage

Den vapensmuggling, som Panama har avslöjat är mycket allvarlig. I detta fall är de rättsliga följderna och det exempel på samhällsansvar, som Panama-regeringens agerande har visat, av historisk betydelse. Även andra kriminella kan försöka smuggla komponenter av vapen, konventionella vapen, eller kemiska eller nukleära vapen genom Panamas territorium. Det är därför viktigt att agera beslutsamt i detta fall. Ingen regering, vare sig Panamás eller någon annan demokratisk regering kan acceptera en försumlig eller oansvarig inställning till ett sådant brott. Det rör sig om två diktaturer som har kränkt Panamás suveränitet, ett FN mandat och fred och säkerhet.

Alla länder i den demokratiska världen, som utsätts för en kränkning av sitt territorium med hemliga transporter av sådana mängder vapen, skulle definitivt konfiskera smuggelgodset, liksom transportfartyget och skulle vidta drastiska åtgärder mot de inblandade och de som ligger bakom överträdelsen.

I detta fall bör general Raúl Castro anklagas för brottet: han är den som ligger bakom smugglingen av vapnen och han är ansvarig för att ha kränkt det embargo som FNs säkerhetsråd har upprättat mot Nordkorea.

Panamá har anklagat båtens kapten och besättning, som är redskap för de kubanska och nordkoreanska regimerna. De som har kränkt landets territorium är Raúl castro, den regeringschef, som har erkänt att vapnen förts ut från Kuba och hans nordkoreanska medbrottsling. Fartyget Chong Chong Gang befann sig i Kuba när den nordkoreanska generalen Kim Kyok Sik och general Raúl Castro möttes privat och sedan öppet deklarerade att ett militärt samarbete ingåtts mellan de två tyranniska regimerna.

Att det är fråga om smuggling är uppenbart. Fartyget stängde av den elektroniska utrustning, som via satellit anger dess position. Vapnen deklarerades inte utan gömdes bedrägligt när den lastades på i Kuba. Bevisligen var Castro regimens avsikt att undvika upptäckt vid en enkel inspektion av Panamas myndigheter och när fartyget hölls kvar, påstod regimen lögnaktigt att det bara transporterade socker.

Om vapnen stannar i Nordkorea eller återförs till Kuba har inte att göra med det faktum att Panamas suveränitet har kränkts. Castro-regimens befängda uttalande antyder att de hade planerat att lura Panama i båda riktningarna, först på väg till Korea och sedan tillbaka till Kuba.

Med det bedrägliga argumentet att den militära lasten efter reparationer skulle återsändas till Kuba, har Castro-regimen försökt rättfärdiga kränkningen av FNs säkerhetsråds vapenembargo mot Nordkorea.

Kubas utrikesministerium motsäger sig när de säger att det är fråga om föråldrade sovjetiska vapen, som fabricerades i mitten av förra seklet, att de skulle till Nordkorea för reparation och sedan återsändas till Kuba för stöd till landets försvar.

Varför reparera något som är föråldrat och varför försvara sig med utrangerade vapen? Varför skickades inte vapnen till Ryssland, där de har fabricerats?

Dessutom har militära experter sagt att denna typ av vapen kan utgöra en förstärkning av Nordkoreas försvarskapacitet.

Panamas president Martinelli har varit modig i sina uttalanden och i sitt agerande och kommer att bli ihågkommen för det slutliga resultatet av denna odiskutabla kränkning av Panamas suveränitet och av FNs mandat. Men påtryckningarna på Martinelli för att han ska ge upp är stora.

Av detta skäl, fastän brottet är obestridligt, bör vi demokrater inte förvänta oss ett solidariskt agerande från majoriteten av vår kontinents politiker.

USA som har arbetat hårt för att andra länder ska stödja vapenembargon mot regimerna i Syrien, Iran och också Nordkorea, har redan deklarerat att denna fråga inte innebär något problem mellan Kuba och USA. På detta sätt undviker USA att konfrontera de ständiga kränkningar som Castro regimen begår, bland dessa den rättsvidriga domen på 15 års fängelse för amerikanen Allan Gross.

Men vi får inte förlora ur siktet, att inför miljoner demokrater i världen, har Castro-styret återigen avslöjat sig som en cynisk och lögnaktig regim. Dess vanrykte har bara ökat inför det uppenbara i detta bedrägeri, som skett i förbund med en annan diktatur, den nordkoreanska dynastin,  en av de grymmaste regimerna i världen. Som det ser ut nu och vad än utgången blir, är Castro-regimens misslyckande i denna affär definitivt och oåterkalleligt.

Huber Matos B.
Generalsekreterare 
Cuba Independiente y Democrática

* Ö.a: Huber Matos Benitez, var en av de fem högsta kommendanterna i Sierra Maestra, som kämpade mot Fulgencio Batistas diktatur. När han insåg att Fidel Castro ville göra sig enväldig och införa en ny diktatur under kommunistiskt system, skrev han ett brev till Fidel Castro och bad att få slippa uppdrag i en ny regering och få dra sig tillbaka och ägna sig åt sitt yrke som lärare. Då fängslades han och dömdes till 20 års fängelse, där han utsattes för fruktansvärd tortyr och misshandel. Efter sin frigivning bosatte han sig i Miami, varifrån han fortfarande som 94-åring är aktivt engagerad i kampen för frihet och demokrati på Kuba. Han har gett ut en mycket intressant bok ”Cómo llegó la noche” om sin tid i Sierra Maestra och i Fidel Castros tortyrkamrar.

_________________