Castro-regimen satsar stort på kampanjer för hävande av amerikanskt embargo, men svär sig fri från människovärdiga reformer i Kuba, för att det ska ske. Av Eva Belfrage.
Castro-regimen satsar stort pÄ kampanjer för hÀvande av amerikanskt embargo, men svÀr sig fri frÄn mÀnniskovÀrdiga reformer i Kuba, för att det ska ske.
Av Eva Belfrage
23 juni 2014
FrÄn UNPACU video 13 juni 2014 - en av alla dess dagliga arresteringar av oppositionella i Kuba.
Medan protesterna i Venezuela har pÄgÄtt sedan februari i Är med outtröttlig styrka och Nicolas Maduro har visat upp sin brutala och rÀttsvidriga sida för venezolaner och omvÀrld, och ekonomin nÀrmar sig kollaps, har kubanerna följt utvecklingen med bÀvan. Raul Castro oroar sig för regimens fall och ger allt stöd de kan för att stÀrka Maduros sÀkerhetstjÀnst, militÀr och milis i kuvandet av opposition och studenter.
De fattiga och förtryckta kubanerna, som lider brist pÄ det mesta, mat, vatten, skor, klÀder, tak över huvudet, t o m idag vettig skolgÄng och hÀlsovÄrd kan i allmÀnhet inte följa hÀndelserna i Venezuela, men nyheterna filtrerar ÀndÄ ut pÄ olika vÀgar och Castro-regimen Àr oroad över att de venezolanska protesterna ska inspirera till nÄgot liknande pÄ ön. Förtryckarmaskineriet som alltid Àr berett pÄ Kuba har dÀrför stÄtt i högsta beredskap och antalet tillfÀlliga fÀngslanden av oppositionella, oberoende journalister, mÀnniskorÀttsaktivister som Damerna i vitt, har det senaste halvÄret varit större Àn nÄgonsin. Antalet politiska fÄngar har samtidigt ocksÄ ökat.
Oppositionen pÄ Kuba har vÀxt, sÀrskilt i de fattigaste och mest försummade östra delarna av landet, dÀr befolkningen i allmÀnhet Àr mer frisprÄkig och öppet kritisk mot regimen. HÀr har den största rörelsen UNPACU ibland t o m lyckats ta gator i besittning med öppna möten och verksamhet. Men de Àr ocksÄ den grupp i oppositionen som drabbas vÀrst av polisens misshandel, paramilitÀra mobbar, vandalisering av hem, tillfÀlliga fÀngslanden med misshandel och tortyr. Det Àr ocksÄ den grupp, som har de flesta politiska fÄngarna.
Damerna i Vitt tycks bara mer eller mindre accepteras i Havanna. De som försöker komma till söndagsgudstjĂ€nsterna i Matanzas, i Santa Clara, i HolguĂn eller Santiago de Cuba blir varje gĂ„ng anhĂ„llna, oftast misshandlade och avslĂ€ppta pĂ„ nĂ„gon ödslig plats sent pĂ„ kvĂ€llen och lĂ„ngt hemifrĂ„n. Oftast hĂ„lls de instĂ€ngda i bussar eller bilar i timmar, som stĂ€ngs hermetiskt och stĂ€lls av i den glödheta solen sĂ„ att de nĂ€stan svimmar av törst och vĂ€rmeslag. Det senaste straffet Ă€r att oppositionella som förs bort pĂ„ detta sĂ€tt ocksĂ„ berövas sina skor, sĂ„ att de tvingas gĂ„ barfota hem.
En annan kuslig metod som har brukats vid flera tillfÀllen Àr att regimen anstÀller professionella vÄldsmÀn att överfalla medlemmar ur oppositionen pÄ gatan. Det har skett med slag och sparkar och ibland Àven med tillhyggen som machetes. Amnesty International genomför i dagarna en kampanj för en oberoende journalist som nyligen överfölls brutalt av en anonym man pÄ gatan, medan sÀkerhetsmÀn tittade pÄ.
Det Ă€r vanligt att oppositionella förbjuds att lĂ€mna sina hem och nĂ€r de gör det blir det misshandlade och tagna till polisstation för ytterligare misshandel och förhör i flera timmar. Den oppositionelle veteranen âAntĂșnezâ och hans hustru Iris Ă€r stĂ€ndigt utsatta för detta. Nyligen vĂ€cktes de mitt i natten och slĂ€pades till polisstationen, medan sĂ€kerhetspolisen rannsakade och plundrade det mesta av vĂ€rde i deras hem. De har nu husarrest igen, som sĂ„ mĂ„nga hundratals gĂ„nger tidigare.
Men ocksÄ icke organiserade har börjat opponera sig. Den senaste tiden har vanliga mÀnniskor reagerat högljutt nÀr oppositionella arresteras pÄ öppen gata. NÄgra som stÀndigt utsÀtts för regimens förtryck Àr de nya s k egen företagarna, försÀljare, cykel- och hÀstdroskförare och andra. De förföljs av polisens kontrollanter som pÄbjuder höga böter för ingenting eller tar emot mutor. NÀr kontrollanter nyligen tog i beslag nÄgra varor vid en marknad i Altamira, Santiago de Cuba brast ett folkligt uppror ut. En utdragen hÀstskjuts-strejk Àgde ocksÄ rum för ett tag sedan i protest mot ohemula avgifter de mÄste betala till regimen.
Ăppnandet för s k eget företagande har bromsats upp av regimen med en alltmer korrupt kontrollapparat och höga avgifter. I början av Ă„ret infördes ocksĂ„ förbud mot alla varor som Ă€r importerade, vilket innebar att de flesta klĂ€d- och hushĂ„llsvaruaffĂ€rer tvingades stĂ€nga. Det Ă€r ju inte mycket som produceras och som kan köpas pĂ„ den inhemska marknaden och det finns inga grossister. SĂ„ denna typ av affĂ€rsverksamhet har nu Ă„tergĂ„tt till sitt tidigare tillstĂ„nd d v s den illegala svarta marknaden.
I oron över den politiska utvecklingen i Venezuela och den nÀra förestÄende ekonomiska kollapsen dÀr, har Castro regimen tvingats sÀkra sina kort och har etablerat nÀra förbindelser med Brasilien, som investerar stort i en ny hamn utanför Havanna, Mariel, som ska bli en frihandelszon, med nolltaxering för utlÀndska företag, som ocksÄ erbjuds extremt billig kubansk arbetskraft (kanske billigast i vÀrlden idag och utan strejkrÀtt). TuristnÀringen Àr annars en av de viktigaste industrierna idag och den liksom all annan större verksamhet pÄ Kuba kontrolleras av militÀra företag.
En förutsĂ€ttning för den nya hamnens ekonomi, liksom för en utvidgning av turistnĂ€ringen Ă€r handel med USA. Det Ă€r ett pussel som Ă€r svĂ„rt att fĂ„ ihop för den kommunistiska regimen i Havanna, eftersom de alltid har ansett USA vara den svurne fienden. Men RaĂșl Castro drar sig inte för att sĂ€ga att det bara Ă€r USAs pengar han Ă€r ute efter och att regimen, och det Ă€r underförstĂ„tt att vilken regim den Ă€n mĂ„ vara, demokratisk eller republikansk alltid kommer att vara och förbli Castro-regimens fiende, Ă€ven om embargot avskaffas. Och Raul Castro driver sedan Sovjetunionens fall ett propagandaprojekt som troligen finansieras med miljonbudgetar, om att USAs embargo mĂ„ste avskaffas. I detta projekt har han lyckats fĂ„ med sig de flesta regimer i vĂ€rlden och flera högljudda affĂ€rsmĂ€n i USA och deras sprĂ„krör i medier, som bara Ă€r intresserade av pengar och att utnyttja rĂ€ttslös och billig arbetskraft.
I EU drivs frÄgor om relationer till Latinamerika av Spanien och de Àr i det svÄra ekonomiska dagslÀget sÄ beroende av alla tÀnkbara inkomster och goda relationer med Kuba, dÀr de dominerar inom hotellnÀringen, sÄ de gÄr Kuba till mötes och hÄller nu pÄ att driva igenom ett öppnande av de ekonomiska förbindelserna med EU, trots det ökade förtrycket i landet.
Idag Àr frÄgor om demokrati och mÀnskliga fri- och rÀttigheter inte nÄgra viktiga frÄgor för europeiska och amerikanska regimer. Idag prioriteras pengar och affÀrer. Bland vÀnsterintellektuella, som dominerar medie- och kulturbranscherna i vÀst och som normalt brukar solidarisera sig med fattiga och förtryckta uteblir solidariteten helt nÀr det Àr frÄga om socialistiska regimers förtryck och krÀnkningar av mÀnniskors grundlÀggande rÀttigheter.
Det Àr inte lÀtt att driva fredlig opposition mot diktatur och förtryck vare sig i Kuba eller Venezuela, nÀr internationell solidaritet uteblir, omvÀrldens medier och intellektuella tiger och regimer enbart intresserar sig för affÀrer.
___________________
