Dialogen mellan Kuba och USA har inletts. Av Eva Belfrage.

Dialogen mellan Kuba och USA har inletts
Av Eva Belfrage
6 februari 2015

Ingen lösning utan frihet. Viva Cuba Libre ! - by Alfredo Pong.

Dialogen mellan Kuba och USA har inletts, men formella diplomatiska förbindelser har ännu inte etablerats. Ett första möte ägde rum i Havanna, som inte ledde till några resultat. USA var angeläget att visa oppositionen att de inte hade för avsikt att överge dem, genom att efter förhandlingarna i Havanna träffa ett antal oppositionsledare och oberoende journalister. Kuba sade att det inte kunde bli tal om någon rörelsefrihet för USAs ambassadpersonal i Kuba, om de fortsatter att träffa eller ge stöd till oppositionen.

Obama administrationen har denna vecka pressats i flera utdragna hearings i den amerikanska kongressen, där för övrigt representanter för Kubas opposition gav vittnesmål om situationen på Kuba och kränkningarna av mänskliga rättigheter. Utöver de väl kända övergreppen, fängslanden, tortyren och våldet mot oliktänkande, fördömdes också regimens acceptans av prostitution för att stimulera turism, särskilt barnprostitutionen. Förhören var tuffa och Obama administrationen tvingades svara på frågor kring sekretessen och lögnerna kring förhandlingarna om spionutväxlingen och prioriteringarna vid frigivningen av politiska fångar, där många redan hade avtjänat sina straff och var fria och nästan alla övriga bara blev villkorligt frigivna. Andra frågor gällde kompensation till amerikanska företag för Castro-regimens exproprieringar, utvisning från Kuba av kriminella och terrorister, som skyddas av Castro-regimen, Kubas stöd och skydd av terrorister, inklusive den stora vapensmugglingen till Nordkorea för ett år sedan.

Obama administrationen har bestämt sagt att de inte kommer att sluta att stödja kampen för mänskliga rättigheter och demokrati i Kuba. Men vid flera tillfällen har chefsförhandlaren Roberta Jacobson sagt att de är glada över att andra länder, som tidigare inte har vågat ha kontakt med USAs representant i Havana nu har visat ökat intresse och hon hoppas att andra länder ska engagera sig för oppositionen i Kuba. Vilket skulle kunna betyda att USA kanske har för avsikt att tillmötesgå Castro-regimen och minska sitt stöd med hänvisning till att de får andra att engagera sig. Det skulle inte förvåna, eftersom Obama främst är ute efter att stödja amerikanska affärsintressen och att skaffa sig good-will hos Castro-regimens allierade i den latinamerikanska regionen. Jacobson sade att frågan om Guantanamobasen inte ligger på bordet i de pågående förhandlingarna, vilket skulle kunna tolkas som att det ändå inte utesluter att det blir en senare fråga. Central fråga för att överhuvudtaget kunna lyfta embargot i framtiden är att USA upphör att inkludera Castro-regimen på den lista de har för regimer, som stödjer terrorism och det är högst sannolikt att Obama kommer att genomföra den förändringen.

Raul Castro höll ett negativt, nästan agressivt tal mot USA vid ett regionalt möte i Costa Rica, där han skarpt sa ifrån att det inte kunde bli tal om några normaliseringar av relationerna så länge ett antal frågor inte var lösta och han räknade upp ett tiotal krav som han vet att Obama inte kan lösa utan kongressens stöd. Det var förstås att embargot helt skulle upphöra, att Kuba skulle tas bort från listan av regimer som stödjer terrorism, att Guantanamo-basen återlämnas till Kuba, att USA betalar skadestånd (enorma siffror som har yxats till på Castro-regimens säregna höft) för de förluster Kuba ska ha lidit av embargot, att USA upphör att stödja Radio och TV Martí, som sänder nyheter inifrån och utifrån Kuba (en mycket viktig alternativ informationskälla för kubanerna), att USA upphör att stödja oppositionen, med mera, med mera.

Obama är mycket angelägen om att öppna ambassad i Havanna så snart som möjligt för att kunna visa vid ett OAS-möte i Panama i april, då också Kuba kommer att delta, att normaliseringen är på god väg. Men Kuba tycks inte ha särskilt bråttom. Castro-regimen har ju fått en stor godbit redan utan att ge någonting i gengäld. De har fått sina tre spioner tillbaka och de behövde bara släppa några tiotal fångar och dem kan de ju fängsla snart igen och Obama ställde inte några krav på förbättringar vad gäller våldet och förtrycket av oliktänkande. Dessutom kommer de pengar Castro-regimen så väl behöver för att bevara sin förtryckarapparat att strömma in. Obama har gått med på att väsentligt höja taket för försändelser av familjeunderstöd, en av Castro-regimens viktigaste livlina, samt ett nästan totalt öppnande för turism. Dessutom kommer regimen också att kunna köpa eftertraktad datautrustning av olika slag, som de behöver för sin underrättelse- och propagandaverksamhet, för vanligt folk kommer givetvis inte tillåtas sådan import.

De nya kontakterna med USA har väckt olika reaktioner hos befolkningen i Kuba. Många har mycket stora förväntningar och tror att affärerna kommer att bli överfyllda av mat, kläder och annat, som de har längtat efter under 56 år och det kommer att bli så billigt att de också har råd att köpa det. De hoppas också att de kommer att få jobb i nya företag, med löner som de kan leva på. Förhoppningarna är stora bland de fattiga kubanerna. Andra tror inte att någonting blir bättre och är oroliga över att USA kommer att förändra förmånliga immigrationsrättigheter till kubanernas nackdel och flyr nu i ökande grad i hemmagjorda båtar över sundet. De som är mer informerade är överlag skeptiska och oppositionen är i sin helhet oroad över att USA kommer vända dem ryggen och att affärer blir viktigare än mänskliga rättigheter och demokrati.

Oppositionsledare och dissidenter har öppet tagit ställning i frågan om Obamas ambitioner. Till mångas stora överraskning har den största oppositionsgruppen UNPACU, med rötterna i de östra regionerna av Kuba, och med minst 5000 medlemmar på gräsrotsnivå, de flesta ungdomar, uttalat sig positivt till en normaliseringsprocess mellan USA och Kuba, förutsatt att USA inte vänder oppositionen ryggen och fortsätter att stödja mänskliga rättigheter. Andra oppositionsgrupper som Damerna i Vitt och Estado de SATS har däremot samlat en rad oppositionsledare och intellektuella kring ett kritiskt uttalande mot processen och mot att USA inte har konsulterat oppositionen som borde ha skett innan de närmade sig diktaturen.

Men annars är de flesta oppositionsgrupper och inflytelserika dissidenter eniga i fyra väsentliga frågor: 1. Frigivning av alla politiska fångar. 2. Ratificering av FNs konventioner om mänskliga rättigheter och internationella fördrag om arbetsvillkor och rättigheter 3. Erkännande av ett oberoende civilt kubanskt samhälle i och utanför Kuba som viktigt språkrör. 4. Skapandet av utrymme för ett flerpartisystem som bas för fria och demokratiska val.

Nästa möte mellan USA och Kuba kommer att ske i mars i Washington. Däremellan kommer också EU och Kuba att träffas, i början av mars, för ett möte i de pågående diskussionerna kring utökade ekonomiska förbindelser, och då står den känsliga frågan om mänskliga rättigheter på dagordningen.

__________________