- Kubanerna som lÀmnat Kuba har gjort det permanent, gÄtt i exil, lÀmnat för att inte flytta tillbaka. Andra latinamerikaner Äker dÀremot till USA för att jobba ihop ett kapital och sedan ÄtervÀnda hem för att investera i jord eller ett företag. Att kubanerna gÄtt i exil har flera orsaker. De har haft en vÀlgrundad rÀdsla för att Äka tillbaka eftersom den kubanska regeringen klassat dem som avfÀllingar. Regeringen har inte heller accepterat Äterresa om man varit utomlands i mer Àn elva mÄnader utan att förnya passet. Det amerikanska embargot har ocksÄ i mÄnga perioder försvÄrat för kubanerna att resa tillbaka pÄ besök.
- Kubaner har dessutom sedan 1966 privilegiet att automatiskt fÄ uppehÄllstillstÄnd i USA. De fÄr arbetstillstÄnd vid ankomsten och uppehÄllstillstÄnd efter ett Är. Inga undantag. Alla klassas som flyktingar. Men eftersom de behövt vara i USA ett Är för att fÄ uppehÄllstillstÄndet, har de inte kunnat Äka tillbaka till Kuba inom elva mÄnader och pÄ sÄ sÀtt förnya passat.

Det latinamerikanska undantaget – massinvandring fungerar visst. Av Erik Jennische.
Det latinamerikanska undantaget â massinvandring fungerar visst
Av Erik Jennische
Blog Erik Jennische
18 februari 215
"Den politisk-geografiska grĂ€nsen skapades för att hindra statens rörlighet â inte mĂ€nniskansâ, skriver Erik de la Reguera i en central passage i sin intressanta och viktiga bok GrĂ€nsbrytarna. Han beskriver sedan hur grĂ€nserna efter första vĂ€rldskriget började gĂ€lla Ă€ven mĂ€nniskor. Krav pĂ„ pass och visum av resenĂ€rer har sedan blivit en sjĂ€lvklarhet som inte ifrĂ„gasĂ€tts.
Men nÀr flygbiljetterna sjunkit radikalt i pris och luckrat upp grÀnserna för mÀnniskor med rÀtt pass och tillrÀckligt kapital, har grÀnserna slagit igen ytterligare för dem utan. Detta Àr kanske den största faktorn för ojÀmlikhet i vÀrlden idag.
I förra veckan genomförde Arena idé, LO-TCO bistÄndsnÀmnd och Civil Rights Defenders ett seminarium om migrationen i Latinamerika dÀr Erik de la Reguera var huvudtalare. Han beskrev de faror som centralamerikanska migranter möter nÀr de reser genom Mexico och över grÀnsen till USA. Lisa Pelling frÄn Arena idé beskrev sedan hur remitteringarna frÄn latinamerikanska migranter bidrar med tre gÄnger mer kapital till regionen Àn bistÄndet, och inte Àr lÄngt efter de utlÀndska direktinvesteringarna.
I mitt föredrag beskrev jag det latinamerikanska undantaget, kubanerna, som sedan mitten av 1960-talet fÄr uppehÄllstillstÄnd i USA bara de anmÀler sig vid en amerikansk grÀns. Jag tror ocksÄ att lÀrdomarna frÄn kubanernas invandring till framförallt södra Florida, kan lÀtta pÄ vÄndan över invandringen till sÄvÀl USA som Sverige.
NÀr Miami grundades i slutet av 1800-talet fanns det inte mycket mer Àn trÀsk och spridda smÄsamhÀllen i södra Florida. Kartan hÀr bredvid Àr frÄn 1919 dÄ staden vuxit pÄ sÄvÀl fastlandet som Miami beach. Stan slutade dÄ vid 7e avenyn.
Under decennierna efterÄt flyttade Àventyrare, entreprenörer, smugglare och spekulanter till Miami. New York-eliten köpte vinterbostÀder i Miami Beach, och flera tiotusentals judar, av vilka mÄnga var chassider, flyttade dit. I mitten av 1950-talet hade stan vuxit till 17 avenyer vÀsterut, och mÄnga gator söder och norr om centrum.
NĂ€r jag besökte Miamis historiemusem hĂ€romĂ„ret, och utstĂ€llningen om staden kom fram till 1950-talet hamnade jag framför en skylt med texten: âDen viktigaste hĂ€ndelsen i Miamis demografiska historia var den kubanska revolutionen 1959.â
Jag tĂ€nker pĂ„ det ofta. Formuleringen Ă€r ett starkt erkĂ€nnande av dem som flydde revolutionen och förtrycket, och deras gĂ€rning i staden de kom till. Som att museet sa, âMiami hade varit nĂ„got helt annat utan er.â Stockholms stadsmuseum hade innan det stĂ€ngde för renovering en mycket mer valhĂ€nt instĂ€llning till invandringen. Man ville inte riktigt berĂ€tta vad den haft för konsekvenser. Nu öppnar museet inte igen förrĂ€n 2017 sĂ„ man kan ju hoppas pĂ„ förĂ€ndring.
I Miami kan man dock inte blunda för kubanernas inflytande inom politik, ekonomi och kultur. PÄ 1950-talet var de bara nÄgon procent av stadens en miljon invÄnare. Tjugo Är senare var de 400 000 och en fjÀrdedel av befolkningen. Och under samma tid började andra latinamerikaner flytta dit. I dag identifierar sig en dryg tredjedel av befolkningen som Cuban American. Cirka 60 procent av dem Àr födda pÄ Kuba. Ytterligare en tredjedel identifierar sig som hispanics med rötter i andra delar av Latinamerika. Sedan den kubanska revolutionen har Miami vuxit frÄn 17e till 157e avenyn.
Men kubanerna har ocksÄ flyttat till andra delar av USA. Sedan 1959 har det kommit en miljon och ett par hundra tusen till
USA. 00-talet var det decennium med störst migration.
Och om invandringstalen frÄn 2010-2013 fortsÀtter kommer Ànnu fler under tio-talet. 2010 identifierade sig 1,8 miljoner amerikaner som Cuban American.
Invandringen frÄn andra delar av Latinamerika har skett parallellt med kubanerna som skiljer ut sig pÄ minst tvÄ omrÄden:
Men den kubanska regeringens syn pÄ exilen har förÀndrats. Under 1990-talet blev exilkubanerna som skickade pengar till familjer pÄ Kuba rÀddningen för den kubanska ekonomin. George W Bush försvÄrade sedan för kubaner att skicka pengar, vilket blev en av orsakerna till den förÀndring i synen pÄ embargot som pÄgÄtt det senaste decenniet i Miami. Det blev ohÄllbart att politiskt argumentera för ekonomisk isolering av landet, men samtidigt skicka pengar till familjen.
2009 underlÀttade Barack Obama Äterigen för remmitteringar och resor till Kuba, vilket gav ett viktigt dollartillskott till den kubanska regeringen. 2013 avskaffade sedan den kubanska regeringen kravet pÄ utresetillstÄnd för kubaner som ville resa och utökade tiden man fick vara utomlands till tvÄ Är. Reformen var en del av en ny strategi som innebÀr att kubaner som tar sig till USA och vÀntar i ett Är pÄ uppehÄllstillstÄnd, flyktingbidrag, pension etc, sedan kan Äka tillbaka till Kuba under lÄnga perioder för t
att göra av med pengarna dÀr. Tillsammans med avsaknaden av ekonomisk utveckling och personlig frihet pÄ Kuba, Àr detta en bidragande anledning till att den informella migrationen, dvs att mÀnniskor tar sig till USA över Floridasundet eller med flyktingsmugglare via Mexico, har ökat snabbt de senaste Ären.
Detta har förstÄs skapat stor frustration hos de mer hÄrdföra kubansk-amerikanska politikerna. à ena sidan vill de fortsÀtta hÀvda att alla kubaner Àr flyktingar, Ä andra sidan vill de inte att kubanerna ska Äka tillbaka till Kuba för att göra av med pengarna dÀr. Men det blir ocksÄ allt svÄrare för dem att motivera för andra grupper av latinamerikaner att just kubaner ska ha detta privilegium om de uppenbarligen kan resa tillbaka till Kuba nÀr de vill.
MÄnga antar dÀrmed att det kubanska privilegiet inte överlever en generell migrationsreform i USA. Och pÄ Kuba har rÀdslan för att bli av med privilegiet ökat snabbt sedan Barack Obama och Raul Castro den 17 december gjorde upp om att försöka Äteretablera de diplomatiska relationerna. Under december kom 500 kubaner till Florida sjövÀgen, eller plockades upp av kustbevakningen pÄ vÀgen. Men hela 420 av dessa kom efter att överenskommelsen mellan presidenterna hade offentliggjorts.
Men, min poÀng pÄ seminariet var inte att politiken gentemot kubanerna skulle anpassa sig till de andra, utan tvÀrt om: Visa hur positivt privilegiet varit för kubanerna och för Miami. Det borde fungera Àven för andra andra latinamerikaner.
Miami var en helt obetydlig stad före den kubanska revolutionen. Nu Ă€r det en vĂ€rldsmetropol, som mĂ„nga kallar Latinamerikas huvudstad. Och trots att det kommit tiotusentals fattiga kubaner till Miami varje Ă„r i decennier â som saknat erfarenheter frĂ„n ett modernt arbetsliv och sĂ€llan haft nĂ„got annat Ă€n mycket grundlĂ€ggande utbildning â har de sugits upp av den lokala arbetsmarknaden i samma grad som andra amerikaner. Arbetslösheten bland Cuban Americans i USA följer samma kurva som den
totala arbetslösheten i landet (statistik 1, 2)
Det betyder inte att de tjÀnar finfina löner och har fullt med benefits. Men de arbetar inte i total avsaknad av rÀttigheter och sÀkerhet som de miljontals papperslösa migranterna frÄn andra delar av Latinamerika runt om i USA. Dessutom betalar de skatt och har röstrÀtt.
Erik de la Reguera beskriver i boken hur Arizonas guvernör Jan Brewer utmÄlar de latinamerikanska papperslösa invandrarna som ett hot, och kriminaliserar dem precis som deras arbetsgivare. Det Àr en tanke som ingen politiker med överlevnadsinstinkt skulle torgföra gentemot kubaner i Florida. UppehÄllstillstÄndet har bÄde gjort det möjligt för kubanerna att etablera sig i det amerikanska samhÀllet, och betala tillbaka genom att bygga staden.
__________________