
ATT VARA BONDE I ETT FRITT LAND. Intervju med Alf Holmsten. Av Guillermo Milán Reyes.
Alf Holmsten: "Jag Àr stolt över vad jag har Ästadkommit med mina
egna hĂ€nder â jag har inte fĂ„tt nĂ„gonting gratis och jag började frĂ„n noll"...
Min hustru och jag hyrde ett hus vid den stora à ngermanÀlven i södra Norrland, dÀr skogarna sveper slingrande skuggor över bergen och himlen Àr oÀndlig. FÀlten byter fÀrg efter dygnets dagrar och Àlven speglar dalens poesi i det skiftande sommarvÀdret.
Nedanför vĂ„rt hus betade ett tiotal nyfikna kvigor, som kom oss till mötes nĂ€r vi vandrade pĂ„ vĂ€gen utmed stĂ€ngslet. PĂ„ en annan Ă€ng intill hade grĂ€set slagits och rullats in i vita plastbalar. Jag undrade hur det kunde vara att leva som svensk bonde och ville försöka förstĂ„ vad det innebar att vara helt egen och ta ansvar för sina egna maskiner, kor och grödor. Jag ville lĂ€ra kĂ€nna denne bonde och bad att fĂ„ ett samtal med honom i lugn och ro. Han var först lite reserverad, men lyste upp nĂ€r jag berĂ€ttade att jag var kuban och behövde lĂ€ra mig vad det innebĂ€r att vara bonde i ett fritt land. Vi gjorde upp om att trĂ€ffas nĂ€sta dag â en stund dĂ„ bonden kunde ta en paus i arbetet.
Alf Holmsten, 63 Är och hans hustru Britt-Marie Holmsten, 59 Är, tog emot oss i sitt stora kök med kaffe och glasstÄrta.
Alf, som visste att jag ocksÄ var intresserad av fiske, hade tagit fram sitt fotoalbum och visade oss de stora laxar han hade tagit upp ur Àlven. Sen berÀttade han hur han hade kÀmpat för att fÄ bukt med rovfisket i Àlven för 15-20 Är sedan. Han hade uppvaktat jordbruks/fiskeministern och lyckats fÄ till stÄnd en ordentlig undersökning, som till sist ledde till att fisket i Àlven reglerades och rovfisket upphörde.
Alf Holmsten brinner för det som engagerar honom och han ger sig aldrig. SÄ har det alltid varit i barndomen, i familjelivet och i det som Àr hans stora passion jordbruket. Alf vÀxte upp i ett enkelt men fritt och kÀrleksfullt hem. Alf började arbeta redan som 7-Äring efter skoltid och berÀttade stolt att hans arbetsbok alltid var fylld. Han gick i arbete pÄ bondgÄrdar i trakten och senare Är ocksÄ i flottningsarbete. För ihoptjÀnade pengar köpte Alf nÀr han vara bara 11 Är en begagnad bil, som han lyckades reparera och sedan sÄlde.
Efter skolan blev Alf lastbilschaufför, gifte sig och fick tre söner. Vid skilsmÀssan lyckades han fÄ vÄrdnaden om sina söner, nÄgot som var mycket ovanligt vid den tiden för en man. Sen trÀffade Alf Britt-Marie och de gifte sig och fick tvÄ barn, en son och en dotter. NÀr dottern det yngsta barnet kom, grÀt Alf av lycka. Anledningen till att han hade skaffat sÄ mÄnga barn var att han absolut ville ha en flicka.
Alf och Britt-Marie tog ett lÄn och köpte en villatomt med lite mark pÄ halvön SandslÄn, pÄ andra sidan Àlven. NÀr dottern fick en hÀst 1983 byggde de ett stall och de hade nÄgra tjurkalvar under nÄgra Är för den egna frysboxen och familjens fromma. Ett Är blev det en kvigkalv istÀllet för tjur och sÄ rullade jordbruket igÄng 1989.
Djurstall byggdes till och djur köptes in liksom betesmark. Undan för undan vÀxte det till ett ganska stort jordbruksföretag med mjölk och köttproduktion och de köpte lite mer mark pÄ vÄr sida Àlven och lite skog. Alf och Britt-Marie sköter allt sjÀlva, med ett handtag ibland av den 14-Ärige dottersonen Micke. De har idag ett hus i SandslÄn dÀr de bor och ett annat hus pÄ vÄr sida av Àlven dÀr de eventuellt kommer att bosÀtta sig pÄ Àldre dar.
De har fyra traktorer, och flera jordbruksmaskiner . De har ett tiotal kor i mjölkproduktion och mÄnga fler pÄ bete för köttproduktion. Den mjölk som Alf producerar Àr högklassad och han fÄr dÀrför ut 70 öre extra per liter. Alf Àlskar sina kor och sÀger att han numera har svÄrt att göra sig av med dem. Han Àr strÀng och snÀll med djuren sÀger han och de lyder honom och skuttar av glÀdje nÀr han kommer. Vi kunde sjÀlva se detta nÀr vi gick ut ur huset efter kaffet för att ta nÄgra bilder. NÀr korna fick se Alf i dörren, hoppade de och jagade fram över Àngen. De kÀnner igen ljudet frÄn min bil och min traktor nÀr jag kommer, ler Alf stolt.
Ăr du, eller kĂ€nner du dig till hundra procent som en bonde frĂ„gade jag och undrade ocksĂ„ om det fanns nĂ„gra fattiga bönder i Sverige och hur de i sĂ„ fall levde.
Jag kĂ€nner mig egentligen inte som bonde, svarade Alf, men jag Ă€lskar mitt arbete och gĂ„r helt upp i det. Ăven kvĂ€llar dĂ„ jag kommer i sĂ€ng sent, lĂ€ngtar jag till morgonen kl fyra, dĂ„ jag ska upp. Det finns nog inga fattiga bönder i Sverige, alla klarar sig ganska bra. Men bönder Ă€r vanligtvis ganska gnĂ€lliga och klagar pĂ„ det mesta. Ăven de bönder som har Ă€rvt vad de har och bara har behövt trycka pĂ„ en knapp för att komma igĂ„ng. Det Ă€r kanske det som Ă€r skillnaden â jag fick bygga upp allt frĂ„n början och pĂ„ egen hand. Jag valde sjĂ€lv detta yrke och jag Ă€lskar verkligen mitt arbete.
Under hela mitt liv som bonde har jag aldrig haft semester â det Ă€r nackdelen med detta jobb. Det finns möjlighet att hyra in ersĂ€ttare, men det Ă€r bĂ„de dyrt och riskabelt. Jag vĂ„gar inte riskera att det hĂ€nder nĂ„got med mina kor. En gĂ„ng gjorde jag det under tre dagar dĂ„ vi skulle pĂ„ bröllop â men jag var sĂ„ rastlös och orolig och ville bara hem till korna.
Vad betyder EU-medlemskapet för dig â har jordbruket utvecklats efter det, frĂ„gar jag.
-Det gnistrar till i Alfs ögon. Nej EU har försĂ€mrat allt â det Ă€r som âStorebror ser digâ â de har tagit ifrĂ„n oss det viktigaste av allt â friheten och sjĂ€lvbestĂ€mmandet. Nu Ă€r det bara regler, kontroll och en förfĂ€rlig byrĂ„krati. Det Ă€r kanske bra att djurskötsel kontrolleras för djurens skull â men det Ă€r för detaljerat och i de flesta fall pĂ„ grĂ€nsen till löjligt. Och all kontroll kostar oss ocksĂ„ pengar. Jag fick ut mer frĂ„n mitt jordbruk innan vi gick med i EU. Men EU kanske Ă€r bĂ€ttre för de unga som har goda möjligheter att fĂ„ start- bidrag.
Men, frĂ„gar jag â du hade iallafall rĂ€tt att rösta om Sverige skulle gĂ„ med i EU eller ej. Du var inte tvungen att rösta för?
Nej, skrattar Alf, och var sÄ sÀker, jag röstade definitivt emot medlemskap.
Du har med stor framgÄng byggt upp din egen verksamhet, nÄgot som Àr omöjligt pÄ Kuba. Det Àr helt enkelt förbjudet, eftersom staten Àger allt. De fÄ jordbrukare som Ànnu tillÄts producera pÄ Kuba, tvingas att sÀlja större delen av produktionen till staten och fÄr endast behÄlla minimalt vad de behöver för egen konsumption. En tobaksodlare fÄr t ex bara behÄlla nÄgra tobaksblad och fÄr med ransoneringsboken bara fyra paket cigarretter och tvÄ cigarrer per mÄnad. En ko-uppfödare fÄr fem Ärs fÀngelse om han slaktar en ko för egen konsumption.
-Alf ser förskrĂ€ckt ut vid min beskrivning. Nej det hĂ„ller inte â hĂ€r fĂ„r vi betala skatt och det Ă€r klart att slakt av kor Ă€r kontrollerat, men jag fĂ„r sĂ€lja till vem jag vill och förstĂ„s Ă€ta upp min egen ko eller ge den till en vĂ€n om jag sĂ„ skulle önska. Men pĂ„ senare tid och av sentimentala skĂ€l tycker jag att det Ă€r allt svĂ„rare att göra mig av med mina djur. Jag mĂ„ste göra det nu t ex för jag har för mĂ„nga kor â men det Ă€r inte roligt.
Du har slitit och arbetat hĂ„rt hela ditt liv â var det vĂ€rt det? Kommer nĂ„got av dina barn att ta över?
-Det har varit vĂ€rt allt arbete sĂ€ger Alf, jag Ă€r stolt över vad jag har Ă„stadkommit med mina egna hĂ€nder â jag har inte fĂ„tt nĂ„gonting gratis och jag började frĂ„n noll. Jag har varit helt fri och kunnat bestĂ€mma sjĂ€lv vad och hur jag vill göra - tills vi gick med i EU. Jordbruksarbetet blir en livsstil dĂ€r arbete och fritid gĂ„r in i vartannat och den som har valt bondeyrket tar det onda med det goda â det Ă€r nog lika vĂ€rlden över. Men det Ă€r nog fĂ„ mĂ€nniskor som tycker om att bli pĂ„vingade extra arbete och kostnader och kontroller av myndigheter. Ăven om jag Ă€lskar mitt arbete, önskar jag mina barn ett liv, som inte Ă€r sĂ„ slitigt och att de ska ha möjlighet att âvinglaâ lite grand â som pĂ„ Ă
dalsmÄl betyder att ha ledigt.
Britt-Marie fyller i och sĂ€ger att hela familjen blir bunden vid djuren â vi har alla varit tvungna att vara hemma vid gĂ„rden. Huva, sĂ€ger hon pĂ„ Ă„dalsmĂ„l, ibland har jag klĂ€ttrat pĂ„ vĂ€ggarna.
Men om tvÄ Är gÄr Alf i pension och det tÀnker han göra. Hur ska det gÄ undrar jag, kan du lÄta bli att arbeta?
-Nej, men mindre ska det bli. Det Ă€r svĂ„rt att tro. SĂ„ snart vi har tackat för oss och det goda kaffet, ser vi hur Alf tar stora kliv mot sin traktor och sitter upp. PĂ„ slĂ€pet stĂ„r dottersonen. Jajamen, som man sĂ€ger i Ă
ngermanland â hĂ€r Ă€r man van att ta i och Ă€r man en Alf Homsten sker det med stor ihĂ€rdighet och en stolthet som det inte gĂ„r att ta miste pĂ„. Alf har lyckats genomföra vad han har satt sig i sinnet och av egen kraft.
Sverige har byggts upp av mÀn och kvinnor som har Alfs instÀllning till arbetet.
Det Àr vemodig att tÀnka sig att det pÄ Kuba ocksÄ finns mÄnga mÀnniskor med Alfs styrka och ambitioner, men som aldrig har fÄtt en chans, dÀrför att en idé frÄn början av förra seklet har definierat eget företagande som syndigt, ungefÀr som en religiös sekt kan förbjuda medlemmar att gÄ till lÀkaren.
Vi sa adjö och tack till Alf och Britt-Marie och de framförde sina hÀlsningar till Kubas bönder och till bönder vÀrlden över med följande ord: mÄtte den rike vara ödmjuk och tacksam och den fattige fÄ behÄlla sitt hopp och sin arbetsglÀdje.
Guillermo MilĂĄn Reyes.
Utgivare och redaktör för Cuba Democracia y vida.
Britt-Marie, Alf Holmsten och Guillermo MilĂĄn.
FOTON : GUILLERMO MILĂN