Intervju med Aron Modig.P1 Morgon, Anna Karin Selberg.

Intervju med Aron Modig

Av Anna Karin Selberg

10 augusti 2012

Utskrift: CDV Eva Belfrage

För drygt tre veckor sen omkom den kubanske regimkritikern Oswaldo Payá och ytterligare en aktivist i en biloclyka på Kuba. Bredvid chauffören satt Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet. God Morgon!

Du ställde in en presskonferens för en vecka sedan ungefär, varför väljer du att prata först nu?
Därför att presskonferensen var bara några dygn efter att jag hade kommit hem från Kuba och det kändes inte aktuell att ha den.

Varför inte då?
Därför att jag inte orkade.

Vad minns du av själva olyckan?
Korta minnesflaschar från olyckan dels alldeles innan vi kraschade med bilen, att vi förlorade kontrollen över bilen och att den är på väg av vägen. Sen smäller det. Det måste ha varit en kraftig smäll för jag förlorade medvetandet och vaknade sedan upp i en ambulans en tid senare och det är de enda minnen jag har.

Hur reagerade du när du vaknade?
När jag vaknade var jag väldigt förvirrad. Jag visste inte var jag var någonstans överhuvudtaget. Jag tog hjälp ev en kompis hemma i Sverige som jag SMS-ade och frågade var jar är någonstans. Det var min första fråga och sen allteftersom kom jag underfund med vad som hade hänt egentligen.

Hur reagerade du då när du förstått at det var flera människor som hade dött i bilen?
Det förstod jag först flera timmar senare, det förstod jag inte då, utan i den där ambulansen kom jag underfund med att jag var i Kuba och att jag hade suttit i en bil med kubanska oppositionspolitiker och att någonting hade hänt.

Hur var det när du insåg att det faktiskt hade dött?
Det kom ju som en chock naturligtvis mitt i allting annat, det var ju mycket som hände på samma gång och det var naturligtvis en stor chock.

Människorättsaktivisten Paya´s änka har ju sagt att bilen blev prejad?
Jag minns ingenting mer än jag säger här.

Kan det ligga någon rimlighet i anklagelserna?
Jag spekulerar inte i det. Jag minns ingenting mer än detta.

Har du några tankar kring vad olyckan berodde på?
Nej – jag spekulerar inte i det.

Men du måste ha tänkt eller funderat ganska mycket kring detta?
Jag spekulerar inte i det.

På Kuba har det inletts en rättsprocess mot chauffören, som är anklagad för att ha orsakat de två dödsfallen. Du satt ju då bredvid chauffören när han körde, hur påverkar det vad du kan berätta för oss här?
Egentligen inte. Jag kan berätta här om de minnen jag har från min Kuba-resa och det påverkas inte av det.

Så det är inte därför du inte vill prata om vad som eventuellt kan ha orsakat olyckan?
Nej som sagt, jag säger vad jag minns.

Har den kubanska polisen ifrågasatt ditt vittnesmål?
skratt…Den kubanska polisen förhörde mig i 6-7 dygn och ställde samma frågor ett antal gånger så det beror väl på vad man definierar som ”ifrågasätta”.

Vad ställde de för frågor?
Till en början ställde de frågor om bilkraschen. Det var den lokala polisen i Bayamo, där själva bilkraschen inträffade. Sen efter något dygn förde de mig, de flög mig till Havanna och då var det som jag tolkade det den nationella underrättelsetjänsten, som fortsatte förhören. Och då handlade inte förhören längre om själva bilkraschen utan då handlade det om vad jag gjorde på Kuba, varför jag var där, vilka jag hade träffat, vem som hade skickat mig osv. D v s det handlade om att jag träffade oppositionspolitiker helt enkelt.

Tolkade du det att du fördes bort av säkerhetstjänsten som att det hängde ihop med själva olyckan eller var det för att de upptäckte att du var i landet?
Jag upplevde det som att de hade upptäckt att jag var i landet och då var det något annat som tog vid.

Du sa på frågan om polisen ifrågasatte ditt vittnesmål, då skrattade du lite och sa att det beror på vad man menar med ”ifrågasätta", upplevde du att de ifrågasatte ditt vittnesmål?
I och med att de släppte detta efter något dygn, tror jag att de trodde mig helt enkelt.

Visste du var du var någonstans när säkerhetstjänsten förde bort dig?
Jag visste att vi flög från Bayamo till Havanna. Och när vi kom av var det två vakter som tog mig då på flyget och när vi landade i Havanna var det en bil som hämtade oss direkt vid flyget egentligen. De körde mig då till ett hus i Havannaområdet. Det var egentligen vad jag visste.

Hur var det att inte veta vad som skulle hända?
Det var nog det värsta av allt. Inte veta vad som skulle hända, hur lång tid det skulle ta och sen också att ingen visste var jag var någonstans. När de förde mig från Bayamo till Havanna berättade de inte det ens för den svenska ambassadören vart de förde mig. Så det kändes inte bra, naturligtvis.

Du åkte då in på ett turistvisum och de ifrågasatte varför du var där, du skulle besöka oppositionen på Kuba, hur naivt var det att åka in på det här sättet?
Jag har varit på Kuba tidigare, för några år sedan på en liknande resa. Jag har varit i Kenya två gånger, i Cambodja, i Georgien på liknande uppdrag och det är klart att situationen ser olika ut i alla länder, men jag såg det inte som konstigt att det gick till på det här sättet inför  resan.

Väldigt kort – hur mår du idag?
Jag är väldigt glad att jag är hemma igen och att jag är fri och på trygg svensk mark naturligtvis.

Tack så mycket Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

_____________


Andra Intervjuer med Arne Modig den 10 augusti 2012 :
Dagens Nyheter - Så här blir kubaner behandlade varje dag
SVT Nyheter - Aron Modig: Ingen visste var jag var

_____________